Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkespojken som globetrotter, av John Nerén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Närkespojken som globetrotter
skulle upp i studentexamen, frågade min far mig, vad jag skulle bli,
varpå jag svarade: ”Professor i botanik, förståss!”
”Men vem ska betala professorsskapet, då?”
”Det skall väl Ni far, som bekostat skolgången.”
”Tror’nte du att dä ä dirare i Upsala än här då, där du får bo å äta
hemma?”
ÄJOrda; ment os
”Dä ä inga men här. Men kan du skaffa pengar för att studera vidare,
så gärna för mäj.”
Efter avlagd studentexamen slog jag ”professorsskapet” ur hågen och
gick till sjöss till speciellt vissa tanters oerhörda förvåning. Ta stu-
denten — och det med ganska hyggliga betyg ”all round” samt stora A
i botanik, fast jag gick på reallinjen, en dittills i Örebro skola okänd
sak — och sedan gå till sjöss! Det måste ligga något under detta, givet-
vis! Man berättade sedan vid min återkomst från sjön, att man säkert
trott sig finna orsaken ”när tiden skulle vara fullbordad”, men inte ens
då blev hemligheten röjd. Den röjer jag nu här själv efter 40 år.
En härlig eftersommardag år 1892 sitter hälsingborgsskonaren Zeus”
ende matros, finnen Andersson, på sin kista och röker sin sura pipa,
och jag sitter och skriver brev. Det ena arket lägges till det andra,
och till slut öppnar Andersson munnen: ”Du måst tycka mycke om din
flicka, som kan sitt å skriva en sån massa i stället för att gå på dans.”
”Jag skriver hem till far och mor, Andersson.”
”Int ska du inbilla mäj att du gör dä, int. Men läs vad du skrivet
i alla fall!”
Jag hade icke många dar varit ombord, men i alla fall visste jag,
att då en matros i en ”deepwaterman” önskar en sak, så får inte en
jungman neka att tillfredsställa hans önskan. Det var för övrigt med
en viss skadeglädje jag beredde mig att läsa, ty han fick nu veta, att
han hade fel vad adressaten beträffade. Jag började:
”Äntligen har jag sålt mitt skinn och mönstrat ombord på skonaren
Zeus, och om...” (jag uttalade givetvis namnet som Sävvs).
”Läs om!”
”Hörde du inte vad jag läste?”
”Läs-om säger ja!”
Av tonen förstod jag, att Andersson var arg. Hans små finnögon
gnistrade, och knastrandet i pipan upphörde. Och jag fann det rådligast
14 209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
