Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkespojken som globetrotter, av John Nerén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Närkespojken som globetrotter
erbjöd han en sådan bild av övergivenhet och hjälplöshet, att det hos
mig omedelbart födde en önskan att kunna ”doktorera” hans motor, ty
jag förstod ju, att den svarta manicken var en dylik pjäs.
Jag började till negerns fasa att ”greja” med ett par skruvnycklar, som
lågo i en låda bredvid motorn.
”Aj kåna, Baas, aj kåna! Nej, baas, så här får man inte göra”, sade han,
i det han ömsom höjde och sänkte sina armar — det enda sätt varpå
fm
fvu-My
v
i Ulm
en ”nigger” förr i tiden vågade att protestera mot en vit mans tilltag. Den
säkerhet, med vilken jag grep mig verket an, imponerade emellertid tyd-
ligen på svartingen, ty snart höll han för varje mutter, som blev loss-
skruvad, fram sina stora nävar, formande dem till en skål, såsom de alltid
göra, även då de mottaga sitt pass eller en ”ticky”, smeknamnet på en-
gelsmannens fjärdedels shilling.
Svartingen ”steppade” av förtjusning, rullade med ögonen, vaggade med
överkroppen och sade ”Aah baas, aah baas”. Så sattes fyr på lampan,
och sedan pumpade negern, så att han fick den att brinna tills tändkulan
var ljusröd. Då satte han det stora svänghjulet igång med en knyck, och,
till min glada överraskning, gick motorn åter i gång. Vilket jag i paren-
tes sagt icke hade varit så alldeles säker på att den skulle göra.
Någon hemlängtan hade jag aldrig känt under de sexton år jag varit
ute och gjorde så icke heller, då jag 1906 på våren, reste hem till Sverige
för att söka sälja en av mig gjord uppfinning. Detta lyckades snart, och
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
