Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
kännedomen om svensk kultur i gångna tider tog fart. Fröding skrev
sina ”Räggler å paschaser”, i Värmland föregången av F. A. Dahlgren
(de realistiska folklivsskildringarna på landsmål hade ju överhuvud något
äldre traditioner), Selma Lagerlöf skrev sina stora skildringar från all-
moge- och herrgårdsliv i Värmland och Dalarna. Karlfeldt, Hallström
och Pelle Molin företrädde var på sitt vis samma strömning, följda av
många. Vad Närke beträffar skedde samma väckelse av hembygds-
känslan där, och den spreds vida tack vare sådana företrädare som
N. G. Djurklou, vilken tack vare sina utomordentliga uppteckningar på
Närkesmål även fått litterär betydelse.
Jeremias i Tröstlösa är ett barn av nittiotalet; allenast av denna ström-
nings andra sida, utlängtan, dyrkan av det exotiska, har han inte fått
något med. Men han följer nittiotalets uppskattning av den säkra, arbe-
tade formen, hans uttrycksmedel äro rytm och rim, sina upplevelser
kläder han i dikt, han biktar dem icke nakna. Han ställer icke heller
”problem under debatt”. Sina ämnen väljer han i den folkliga miljön.
Djurklous sätt att se och uppfatta den närkingska allmogen går igen
hos Rickson; eljest står han förvånande självständig. Fröding har tyd-
ligen ej betytt mer än möjligen en impuls. Levi Ricksons dialektvers
liknar ingen annan svensk poets; den har ej den frödingska versens
melodiska fall, den erinrar snarare om Strindbergs oftast knaggliga, men
stundom överraskande mjukt glidande tongångar. I Ricksons diktning
på högsvenska insmyga sig lättare tonfall från diktens allmänningar;
men även här tycker man sig spåra inflytande från den enkelt uppbyggda
strindbergska versen.
Litterära impulser ha för Jeremias i Tröstlösa utgjort den minsta
inspirationskällan. Motiven fann han i livet runt omkring sig; som
klockarson i Almby levde han själv i viss mån allmogens liv. Solskenet
över Närkesslätten hade han tillfälle ägna sin dyrkan långt innan han
kunde läsa.
Här ligger hemligheten till att han så kunnat bli Närkes diktare. Han
känner till livet i skog och mark och är förtrogen med djur och växter.
Han har varit med och jagat älg däruppe i Kilsbergen och känt jägar-
glädjen och vemodet över denne skogskonungs fall. Han vet rävens
kyne och vanor, när den stryker kring husknutarna och vädrar höns-
kött. Han känner alla skogens och slättens fåglar, språkar med dem och
vet hur de skola tilltalas: det är herr Stare och fröken Skata, spelman
Rotgeln och de andra. Små familjedramer i ”sä’sällernas” liv har han
iakttagit och kan skildra. Det är som synes alls inte fråga om någon
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
