Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
han har mycket att berätta om. Han kan skildra, hur närkesbönderna
fira bröllop, begravning och barnsöl, hur de se på kärlek och giftas, vad
de tänka om kyrka, prästerskap och stadsbor. Men han kan också för-
tälja om arbetet med gröda och kreatur, slåtter och plöjning. Han kan
visa hur ”snöplogalaget” går till väga när ”dä” ä” driver på vägen så höga
som hus”. Sägner och berättelser, som fordom med låg röst berättats i
kvällsskymningen, kan Jeremias ge liv igen, han känner också till det
hemliga skrocket om trollskott och onda ögon, om Gamla Märit och
hennes kärleksdrycker. Men gladast och mest till sin fördel är Jeremias
i Tröstlösa, när han får skildra det folkliga nöjeslivet. Den virtuost for-
made Hannklaverstrall är bevis nog för den saken. De schwungfulla stro-
ferna i Tattare-Emma kan komma vem som helst att förnimma det takt-
fasta trampet på logen. Tess lörda’n kan skapa en förväntansfull stäm-
ning hos den mest traditionslöse och förstockade stadsbo.
Ur denna förtrogenhet med bygden och bygdens liv stammar den rad
av karakteristiska gestalter vi möta i Jeremias” dikt. Hit höra den gamla
gumman, som berättar i Den rätte, Fantkalle i ”Tänk... bygga bol”,
Snåle Jan i Holja, den på kornet tagna Dräng i stan, E blåöjder e och
andra. Vända vi oss till kärleksdikterna, stöta vi givetvis på Tattare-
Emma, den svartögda skogens dotter, inför vilken bondpojkarna erfara
det obekantas hela tjusning och som kommer dem att tappa både vett och
besinning. Men den blonda flickan Majken är minst lika karakteristisk.
Om Emma uppväcker en blind passion, så är Majken föremål för
den blygaste ynglingatillbedjan. De starkaste färgerna på sin palett
använder Jeremias för att måla den vilda tösen från skogen, de vack-
raste, de lättaste och ljuvaste spar han för Majkens del. Den omständig-
heten är ej frukt av iakttagelse; den måste ses mot personlig bakgrund. Ty
kärleken är för denne diktare ej framför allt en förtärande passion. Han vet
nog vad lidelsen vill säga, men den är i grunden icke hans sak. Kärleken är
snarare längtan och dröm, skälmskhet och blyg dyrkan. Tattare-Emma
är en episod. Majken har livet igenom hans hängivna hyllning.
Men denna gestalt får i gengäld ej samma pregnanta skulpturala ut-
formning som getts tattareflickan:
Ho va smärt som e ungbjörk i grönskane skog
å så fin som e ljusrö linnea . ..
Hon sveps på detta sätt snarare in i ett romantiskt skimmer, som döljer
hennes konturer. Vi minnas henne ej distinkt. Hon är flickskratt och
gäckeri, hon är ömhet och hemkänsla. Hon är ungdomen och solskenet,
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
