Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jere, m bd Ian Herösiblödian ING Riessidae kausern
lyckan och den porlande bäcken. Undra på om hon för poetens blick
ter sig ouppnåelig! Och så kan det hända, att han i bittra stunder önskar
sig bort från det liv, som låtit honom skymta lyckan men ej fånga den.
Längre fram i livet förtunnas denna stämning till vemodsfull hågkomst.
Han hör sitt hjärta ge eko ”som förr, som förr, då vi i kärlek brunno”,
men han vet alltför väl, att det endast är ett eko. Han känner sig i sådana
ögonblick stå på en höjd långt avlägsen de jordiska rännarbanorna.
Det finns i Jeremias bok III en längre dikt, Vinterkväll, som hör till
det allra vackraste, dess författare åstadkommit. En åldrande mans
rofyllda betraktelse av människornas ävlan har här tagit en djupt poetisk
form. Nu under vinterdagarna, så är diktens tankegång, händer det
väl föga där nere i dalen:
Gissa kan jag väl dock där är skratt och gråt,
hatet och kärleken skifta på livets stråt,
nyfödda ögon öppnas och dödströtta brista,
än man reder fill bröllop och än en kista
följes till graven. Jag ser det här uppifrån,
hör från kyrkans stapel klockornas dån.
Glöden falnat. Klockan tickar och tickar,
hennes sena timme till kojs mig skickar,
först vill himmel och jord jag bjuda godnatt
från min trapphäll, gripa skönheten fatt,
nattens skönhet, himmelens skönhet, jordens,
minnas den sedan i drömmen . .. Vintern är sträng,
Stjärnornas blommor lysa på himlens äng.
Som en skugga i bakgrunden skymtar i denna dikt tanken på avty-
nandet, slocknandet — döden. Tydligare uttalad återkommer den mången-
städes i sista diktsamlingen. Och vi förvånas ej häröver, ty döden har
varit en ofta sedd gäst i Levi Ricksons poetiska värld. Den skildras med
förkärlek i sägnens form: En farande karl, Den magre främlingen. I
ett par dikter målas döden som den eftertraktade befriaren. Här har
den för Jeremias karakteristiska förgängelsekänslan antagit formen av
smärtsam dödslängtan.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
