Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
Denna förmåga att av konkreta ting skapa poesi, detta naiva och
ofta starkt lustfyllda anammande av yttervärlden gör Jeremias till den
ideale diktaren av små förtjusande barnvisor. Man finner i hans
diktsamlingar en hel bukett dylika. Samma egenskap, naiviteten, förlänar
många av hans allvarligare dikter deras egenartade charm:
Om jag vore vad jag ville vara
vore jag en liten syrsa bara,
spelade på cittra,
såge daggen glittra i det gröna gräset.
Till ditt fönster sakta jag mig smöge,
gröna rankan nog till stege döge.
Vid din fönsterruta
stämde jag min luta fill en kärleksvisa.
(Önskevisa.)
Den egenskapen framträder klart i hans första diktsamling, den är
lika skönjbar i hans sista — trettio år senare. Jämsides med ålderns ve-
modiga vishet, dess doftfyllda minnen, äger han alltjämt poetens friska
förmåga att känna som ett barn inför stjärnor, fåglar och blommor.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
