Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias i Tröstlösa, Närkesdiktaren, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NN
HOPPAR EKA 6 IPREN MNAPkasdibkanern
Kalvakyttinge, som gla
vill i kätten kytta,
trötter ä ve slutad da,
drömmer um si bytta.
Kalvakyttinge, gunatt!
A gunatt min lagårdskatt,
du får nog mä gotter
um du fångar råtter.
Hemligheten med Levi Ricksons visor och sägner är deras utflöde ur
en konkret fantasi. Jeremias skapar icke alltid vad man brukar benämna
stor poesi, hans konst är, att han förmår besjäla de tusen smålingen.
Denna egenskap har väl stundom förlett honom till dikter, som föga höja
sig över sällskapsrimmens nivå, men ett är visst: utan den egenskapen
blir ingen visdiktare till.
I Sommarkväll, för att nu ta några exempel, är det ett mycket karak-
teristiskt och stämningsgivande moment, att ”grönska luktar gott”. Våren
ger i Jeremias” dikt sin ankomst till känna med ett osvikligt tecken:
”hönera kliver i lanne, å sprätter å bälar, där mulla ä torr...” D räng
i stan längtar till landet igen och han utlägger sina minnen från höslåttern
i några talande rader:
En kände sej nöjd, dä va ljuvlit å gott
når en väl fått häva in höe på skullen
å satt mä si flicka å gladde sej smått
åt aftevarskaffe å vetebullen.
Det är ett grunddrag i Jeremias” poesi, att minnen, lyckoförnimmelser
och sorg alltid knytas till något vardagligt och banalt, som därmed höjes
till ett annat plan och får djup betydelse. När den gamla kvarnbron, där
ungdomen dansat om sommarkvällarna, en natt blir bortförd av vår-
floden (I natt som va), blir den i dikten till en symbol på all den ung-
domliga glädje, som där utvecklats. Än mer, hon blir själva lyckan, som-
maren och — Majken. Om bron vore kvar... och sommaren vore här...
och Majken vore min... Diktaren svarar själv på dessa fåfänga drömmar:
Men dansar gör ingen på kvarnbroa mer,
själv går ho te dans utför kvarnfalle ner.
249
00
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
