Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliet och kyrkan, av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänare. Människan har en enda Herre, som är värd att lyda och tjäna.
Honom skall hon frukta, på honom skall hon förtrösta.
Undersöka vi världslitteraturen i stort, skola vi finna, att de äkta
stora auktorerna i regel medvetet eller omedvetet i deras återgivande
av människan och livet reducera det obetingat värdefulla till dessa tre
ting eller måhända till de två första.
4) Hos Jesus tillkommer ytterligare för det fjärde: Gud är nära. Han
lever själv ständigt i Guds gemenskap, han drar sig undan till
ensamheten för att tala med sin himmelske fader. Gud är hans Fader, hans
förtrogne, samtidigt den allena fruktansvärde. Fadren är i det fördolda,
i den stängda kammaren (Matt. 6), i naturen, överallt. Därför ålägger
Jesus de sina flitig bön. Därför inskränker han icke bönens möjligheter.
Hans förkunnelse lyder: Riket är nära. Det är: Gud skall omedelbart
genomföra sitt herravälde. Gud är redan hos honom och i människornas
hjärtan. Guds rike är invärtes hos eder. Men Guds makt skall
uppenbaras så, att alla se den. Gud är alltigenom aktiv. Han behöver icke
sökas på avlägsna stigar med konstfulla metoder. Den himmelske Fadren
vet och ser allt. Han verkar alltfort. Sonen lever sitt liv i Fadren.
Lika innerligt skall förhållandet vara mellan Fadrens övriga barn och
honom själv. Ty Fadren älskar dem. Den som tror på Fadren och gör
hans vilja, han har frid. Om än synd och skuld tynga en människa,
kunna de avlyftas av Guds barmhärtighet som förlåter. Den botfärdige
och ödmjuke är välkommen till Guds fadershjärta.
5) Därtill kommer, såsom det mest originella momentet i Kristi
förkunnelse, hans egen person. Han tilldelar genomgående åt sig själv en
särställning. För honom måste allt vika. Även de ömmaste band mellan
föräldrar och barn och syskon måste brytas, om de hindra gemenskapen
med honom. Han inbjuder alla till sig. Kommen till mig. Tron på honom
ger evigt liv. Han är genom sin centrala ställning i släktet människornas
domare. Ty Fadren har givit honom sådan myndighet. Ingen känner
Fadren utom Sonen, och den för vilken Sonen vill göra honom känd. Sonen
har kommit för att hjälpa och frälsa. I det kallet skall han offra sitt liv.
Om man genomgår evangelierna, finner man det bekräftat, att på
dessa fem punkter fördelar sig nästan hela deras innehåll. Det finnes även
andra sanningar, som icke direkt tillhöra dessa fem satser. Så Jesu ord
om synden och straffet (Luk. 13), om talenterna (Luk. 19) och ett antal
andra ämnen. Men det väsentligaste är sagt i dessa fem satser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
