Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliet och kyrkan, av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den, som på detta sätt läser evangeliet utan några förutfattade
meningar, får bra litet besked om kyrkan. Han finner såsom bakgrund
till Jesu verksamhet och förkunnelse det religiösa samfundet lika väl
som det civila samfundet. Jesus är allt igenom lojal gentemot båda.
Han är ingen revolutionär, ingen samhällsförbättrare, han övar ingen
kritik på institutionerna såsom sådana, hur skarp hans fördömelse än
är av osanning och obarmhärtighet hos institutionernas bärare. Han
är lojal mot templet och betalar tempelskatt, ehuru den strängt taget
borde vara onödig (Matt. 17:27). Han opponerar sig icke ens emot
djuroffren i templet — men den blodiga offertjänsten måste genom sakens
egen natur av sig själv försvinna, då det för alla tider giltiga offret
skedde på korset. Han uppträder icke emot den judiska församlingens
hierarki och ordningar, emot prästernas dräkter, emot gudstjänstens
ceremonier. Han är nästan strängare emot fariseerna än emot den judiska
församlingens officiella tjänare. Han är på samma sätt lojal mot det
världsliga samfundet (Matt. 22:21). Man skall betala kejsaren skatt och
lyda överheten.
Hur har då kyrkan kommit till stånd, och med vad rätt kan hon
kalla sig Kristi kyrka? Svaret är trefaldigt. Först en positiv anledning.
Sedan en negativ anledning i dåvarande historiska situation. För det
tredje en allmän, genom hela släktets historia löpande nödvändighet.
1) Den positiva anledningen ligger i att Jesus samlade lärjungarna. Följ
mig, sade han. De lämnade allt för att få ett nytt levnadskall i
lärjungaskapet. Anslutningen till honom personligen utgör såsom vi sett en av
huvudsatserna i hans undervisning. Lärjungaskaran utgör den kristna
kyrkans begynnelse. Det är omöjligt för oss att avgöra, i vad mån den första
församlingens erfarenhet har påverkat evangeliernas formulering av Jesu
hithörande utsagor, såsom när han säger, att han skall uppbygga sin
församling på Petri tro och bekännelse att han var Messias, den utlovade
(Matt. 16). Klart är, att den muntliga och skriftliga traditionen
ofrivilligt har inlagt i Frälsarens ord även sådant, som blev klart först genom
den närmast följande utvecklingen. Vad vi äga i evangelierna är icke
biografiska anteckningar, utan de äro den första församlingens
vittnesbörd för sig själv och för andra om sin tro på Kristus och om grunderna
för denna tro, det är om Kristi person och verk. Frälsaren har själv
helgat lärjungakretsens fortsatta historia genom sitt löfte om Anden, som
skulle föra dem längre fram i Sanningen (Joh. 16:13). Andens gåva blev
sedan tecknet på verklig tillhörighet till församlingen.
2) Denna församling räknade sig ännu till templet och firade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
