Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margareta i Kumla, av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
komma till en reformation av det, som måste reformeras, och ändå inse,
att reformationen medförde en livets profanering, som vi ännu lida
under. Om Johan III:s liturgiska strävan icke kommit, skulle sannolikt
våra gudstjänster ha blivit ännu torftigare än de blevo och mera liknat
de reformerta. Svårast drabbade förödelsens styggelse de svenska klost-
ren. Den ödelade även den förnämliga stiftelse, som Närke hade i Rise-
berga kloster. Kvar stod av den gamla medeltidskyrkans storartade
religiösa och kulturella organisation blott sockenkyrkan, sockenprästen
och klockaren samt de spolierade, utarmade domkapitlen av fattiga skol-
mästare.
Den nya lutherska religionen var utan tvivel allvarlig, men den var
en nyttans och förståndets lag- och tvångsreligion, som intet sinne hade
för medeltidskyrkans mystik. Den kunde intet ge åt det religiösa känslo-
och fantasilivet. Detta kunde dock desto mindre utan fara för religiosi-
tetens bestånd hos folket undertryckas, som reformationens egen tro
ännu levde kvar i hela den gamla världsbilden. Denna slöt inom sig
alla de medeltida föreställningarna om himmel, jord och underjord och
alla de ting, som på himlen, jorden och i den undre världen syntes och
länktes. Åt tron på himmelstecken genom kometer och vädersolar och
åt tron på mycket annat i naturen av sällsam art måste även lutherdomen
skatta liksom också åt tron på djävulens makt. Denna tro snarare steg-
rades än minskades i lutherdomen. Trolldoms- och häxprocesserna
fortforo även på dess mark och fingo hos oss under senare delen av
1600-talet sin största omfattning.
I medeltidskyrkan levde och vårdades jämte dessa ohyggliga före-
ställningar sådana av ljus natur. Och de utgjorde ett väsentligt element
i folkets eget religiösa liv såväl bland högre som lägre. Det var en
oskyldig tro på uppenbarelser av Frälsaren, av änglar och helgon i dröm-
mar och visioner, såsom vi se hos heliga Birgitta, som härutinnan är
typisk för sin tids kyrkliga religiositet. I dessa uppenbarelser, som ej
sällan, såsom hos Birgitta, togo den egentliga ekstasens form, kommo ej
blott maningar till bot och bättring, utan också tröstande och hugsva-
lande budskap. Folket fann i alla dessa ting ett kärt fäste för sitt fantasi-
och känsloliv och gav en ljus, religiös tydning åt de yttringar av själs-
livet, som ansågos bero av en direkt övernaturlig inverkan.
Det var just denna tro på uppenbarelser, som lutherdomen från början
skulle bekämpa. Luther ville icke veta av några uppenbarelser, då all
uppenbarelse redan givits i den Heliga Skrift. Lutherdomen blev en
utpräglad bokreligion, och det blev icke annorlunda hos oss och hos
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
