Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margareta i Kumla, av Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
mar, syner och uppenbarelser”. MHusdjävlarna ”bullra och rumora i
husen, hissa äkta personer tillsammans i håret” etc. De ”besätta män-
niskorna till liv och själ, missbruka deras lemmar och ledamöter, ja,
röra deras tunga till att häda och försmäda både Gud och människor”.
Så hade nu skett med prästdottern Margareta i Kumla, som han
”lekamligen besatt, jämmerligen kvalt och anfäktat” o. s. v. Icke heller
profetiorna eller Margaretas botpredikan hade annat ursprung.
Så diaboliserades tillvaron i den gamla lutherska tron likaväl som i
den romerska. Summan är den, att djävulen vet allt, är överallt och
förmår allt. Otaliga äro hans sätt att skada och tusenfaldig hans konst
och makt. Det är egentligen han, som råder i världen. Intet ont och
ingen olycka mellan himmel och jord ges, som icke han vållar.
Och ingen går säker. Ingen tro hjälper, ingen lärdom, ingen fromhet.
Genom läran om djävulens förskapande till en ljusets ängel och för-
såtliga råd till goda gärningar, ja, ingivelser av predikan till bot och
bättring, vedervågade man fullkomligt varje visshet i tydningen av sitt
inre liv, dess tankar, ingivelser, föresatser.
Det är omöjligt att här ens försöka en teckning av all den religiösa
och moraliska ofärd, som kom över folken med denna ohyggliga diaboli-
sering av allt liv, av det yttre såväl som det inre. Det var naturligt-
vis så, att när kyrkan tolkade en sak såsom ett direkt verk av djä-
vulen och det fromma folket samma sak som ett direkt verk av Gud,
är detta två lika angripliga tolkningsmetoder. Vi kunna icke längre anse
dessa ting så omedelbart och övernaturligt förorsakade. Men utan tvi-
vel var det så, att kyrkans förklaring för det religiösa och moraliska
livet och för själslivets hela sundhet var farligare än folkets egen ljusa
tydning, som ju egentligen var ganska oskyldig och verkligt religiös.
Den var också i den tidens kultur minst lika berättigad som den andra.
Man ser vid betraktelsen av den klassiska lutherdomen, huru starkt
stämplad den var av djävulens förbannelse och huru starkt denna tro
inkräktar på gudstron. Luther hade en gång sagt, att djävulen är oss
närmare än skjortan, ja, än själva huden. Det var en farlig tro och ett
religiöst sjukdomstecken.
I den nya religiösa individualismen skulle också en frigörelse komma
från vantron. Åtminstone hos dess främsta män. Den svenske studenten
Sven Rosén, pietist och mystiker, skrev 1736: ”Vi vilja intet vara nyfikne
efter syner, drömmar och uppenbarelser om tillkommande ting, utan
åstunda allenast, att Jesus må esomoftast uppenbaras i våra själar med
sitt kärleksljus och lif, med sitt ödmjuka sinne och oförskräckta hjärte-
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
