Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan och det moderna kulturlivet, av Gunnar Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
en allomfattande spännvidd. Det skulle vara en otillbörlig begränsning
att upphöja den religiösa verkligheten till enda föremål med bortseende
från all annan verklighet. Skall kyrkan med någon rätt och mening
göra anspråk på att vara en regulator för kulturlivet, kan det endast
ske på ett indirekt sätt. Det bör vara förståeligt, om kyrkan ej kan
godkänna sådant i kulturlivet, som kommer i strid med religiös tro och
sed. Så blir fallet, där kulturverksamheter upphöjas till rang, heder och
värdighet av religioner och proklameras överflödiggöra religionen eller
när de inom sig utbilda antireligiösa åskådningar.
Ser man nu efter, hur kyrkans förhållande till det moderna kultur-
livet i praktiken kommer att gestalta sig, har man att först konstatera,
att kyrkan gör sin största insats i kulturarbetet och kultursträvandena icke
genom direkt deltagande utan genom sitt inflytande på personlighets-
bildningen. Den kan genom förkunnelse och undervisning söka dana en
människotyp, som just därför att den är religiös med den största bered-
villighet och tillförsikt går till de olika kulturuppgifterna såsom sin kal-
lelse och även förstår att njuta kulturens goda med förstånd och måtta.
Men i själva verket har en sådan människotyp svårt att kunna hävda sig.
Det beror därpå, att det moderna kulturlivet, såsom förut anmärkts, är
» splittrat och organiserat i en mångfald rörelser. Och inom dessa sker
en intressebegränsning, som skapar ensidiga kulturella typer. För kultur-
entusiasterna på olika områden blir ett visst kulturvärde grundvärdet
(ex. den materiella egendomen, kroppsutvecklingen, bildningen) och reli-
gionen tränges helt eller delvis undan. En sådan apoteosering av kultur-
värden kan kyrkan, som har att värna om de religiösa värdena, icke
godkänna. Kyrkan tvingas tvärtom härav att aktivt ingripa i kulturlivet.
Naturligast faller det sig för henne att söka öppna ögonen på ledarna
för kulturorganisationerna till att se begränsningen i intressesfären och
vinna dem för att söka bereda plats för religionen. Men kyrklig strävan
i denna riktning mötes ofta av det skarpaste motstånd. Man betraktar
den såsom ett försök av kyrkan att återigen pålägga bojor, som man
äntligen lyckats bli befriad ifrån. Och däremot riktas fordran på ”reli-
glös neutralitet”. Vad betyder detta slagord? Länge har man hört, att
arbetarrörelsen och skolan skulle vara religiöst neutrala. Med samma
slagord möttes nyligen överläggningen mellan representanter för kyrka
och idrottsrörelse i Sigtuna. Närmast kunde väl detta krav på religiös
neutralitet för vissa kulturella rörelser innebära, att de skola hållas utan-
för motsättningen mellan olika religiösa samfund = konfessionell neu-
tralitet. Men eftersom man har svårt att tänka sig ett religiöst inslag i
DC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
