Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönhet är karaktär
Men då de, som med möda och kostnad förvärva dessa ting, 1 övrigt
äro sunda och förträffliga människor, då de finna en sådan glädje i
blotta betraktandet av dem, måste även den mest otillgänglige inse, att
en verklig grund finnes för denna kärlek. Är han icke en av sin egen
utomordentlighet uppblåst person med en stelnad hjärna besatt av orubb-
liga idéer, säger han sig med saknad, att här är en glädjekälla, som han
på grund av sin begränsning icke kan njuta. Är han därtill ung och
bildbar, uppfylld av iver att vidga sitt jag, ville han gärna själv förvärva
gåvan att se det vackra. Han skall kanske snart själv sätta bo: han vill
då i sitt hem ha just sådana saker, som ge trevnad och behag. Och
han vill därför gärna söka reda ut för sig, vad den kan vara — denna
mystiska skönhet, som, när den en gång finns, oavbrutet skänker glädje.
Vi måste då först göra klart för oss, att detta värde, som ingjutes i
vissa av de av människan danade tingen, är sprunget ur samma källa,
som den skönhet vi finna hos naturen, och att den också är ett barn av
samma anda, vilken driver människan till ädelt och skönt handlande.
Skönheten är alltså ingen företeelse lösryckt från livets stora samman-
hang utan en uppenbarelse inom den materiella kulturen av samma strä-
van till förädling, till starkare liv och vid horisont, vilken allt motstånd
till trots vill brusa fram och ta allt rikare gestalt i skapelsen — inom
människans såväl som inom naturens värld.
Utgå vi från denna allmänna synpunkt, låt oss då börja med uppspå-
randet av skönheten och dess väsen hos några av de företeelser, där vi
alla erkänna den. För att sedermera med stöd av den kunskap, som vi
där vunnit, söka visa upp vad som förlänar skönhet åt de ting, som
frambringas av människan — där denna skönhet är mer omtvistad, och
för dem, som icke från ungdomen lärt se den, mer förborgad.
Tagom alltså några exempel.
Vackert är att stå på Billingens sluttning en solig sommardag och se
ut över slätten med gårdar och fält utan slut, än med frisk, saftig
grönska, än med säden vajande gul. — I gråväder och regn däremot
finner du detta samma landskap ej på långt när så vackert. Då ville
du helst sitta inne i stugan och ha det gott.
De stora träden, som stå vid gårdarna, överskyggande dem med sina
väldiga kronor, äro också vackra.
Och en kraftig tjur är även vacker — riktigt grann.
Och en blommande klöveräng, ångande av doften, översållad med
oräkneliga vita och röda blommor, med prästkragar och tusen skiftande
blomster är en härlig syn...
18" 2TV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
