Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
För att nu inte tala om en välskapad flicka.
Vad ger nu intrycket av skönhet i dessa syner?
Det fruktbara landskapet berättar om idogt välstånd. När du från
höjden ser det breda ut sig i oändlighet med gårdar utströdda över slätten
ända bort mot horisontens vida linje, som i blånande fjärran begränsar
den väldiga vidden, då blir detta intryck av bördighet mångfaldigat i
styrka, och du får känslan av ett helt släkte, som lever här i fridfull
lycka, välsignat av den sol, som nu så ljuvligt skiner över landet. Allt
i denna tavla samverkar till att ge dig en stark och hel upplevelse av en
verklighet, beskaffad på ett alldeles särskilt sätt: här ett land, rikt, giv-
milt, öppet och soligt. Och denna syn verkar så starkt på dig, att den
icke blott tilltalar ditt förnuft och praktiska sinne, utan den väcker inom
dig en våg av glädje över att något så stort och härligt finnes till.
Skönhet erövrar alltså en skapelse, där allt tyckes i glädje och endräkt
samverka för ett stort och livsbefrämjande ändamål, där alla delar
smälta samman i en fulländad enhet.
När därför ditt landskap förändrades, och regnvädret for fram över
nyss solbelysta fält, då var denna samma syn inte längre vacker för dig.
Ty solen var borta. Den som nyss strömmade ned över slätten och slöt
hela landskapet i sin varma famn och därigenom gav det en oemotstånd-
ligt ljus stämning. Alla färger strålade klara: de gröna träden, de röda
och vita gårdarna, de skiftande åkrarna, som i fjärran svepte sig i lätta
blå slöjor, den djupa, blå himmeln och molnen, som drogo fram i den,
glänste och tindrade. Det var en fest och fröjd att se därpå, och landet
låg välsignat och vänt framför dig. Men när solen flydde, när färgernas
skimmer suddades ut i grått och den klara rymden slukades av de fram-
jagande töcknen — då miste detta landskap den fulländningens krona, som
nyss gjorde det så särskilt skönt för dig och det stämde dig ingalunda
längre till festlig glädje, fast ditt lantmannaförnuft kanske sade dig, att
detta regn var en välsignat god händelse.
Då kom du att tänka på din ombonade stuga och elden i spiseln —
din egen sol, som du tände därinne. Det blev en harmoni av värme och
Irygghet, än mer stark mot bakgrunden av rusket ute. Kom nu någon
in och såg dig sitta där, med lillan i knät, väntande på det doftande kaffet,
som mor sysslade med i spiseln, då blev han kanske lika glad till
sinnes som du nyss inför den soliga utsikten. Scenförändringen gav en
livsbild, där alla element bidrogo att skapa en hel och varm stämning,
som värmde ända in i hjärteroten. Och därför var den vacker.
Och de stora träden. — En liten, misshandlad trädstackare gör intet
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
