Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
hur de hinder, som rest sig mot dess förverkligande, med okuvlig energi
övervunnits och hur personligheten under denna kamp vunnit bredd och
mänsklighet och hur hennes anlete därav stämplats karaktärsfullt skönt:
ett sådant öde griper oss långt mer än alla tal och förmaningar, leder
och visar oss vägen.
Skönhet är alltså karaktär. Den är ett hängivande åt verkligheten av
hela människan i ett livsfrämjande syfte så starkt och ingripande, att
livets mångfald fogar sig därefter och en besjälad, klar karaktär danas.
Tingens, handlingens, människans mot oss vända yttersida — dess av
livet präglade anlete — det medium varigenom den inre verkligheten kan
nå oss — speglar så intensivt den egna inre livsarten, att vi ryckas med
och gripas därav. Skönheten gör därför rikare. Känslor inom oss, som
vi förr icke visste om, viljeyttringar, vilka icke orkade ta handlingens
form, vinna klarhet och styrka och träda befruktande in i livet. Själva
vetskapen om en skönhet, vilken jag börjar dunkelt fatta, eggar mig
att söka vidare i den riktningen. Den lockar mig till sig, och ju ivrigare
jag strävar att hinna den, desto rikare skänker av liv och glädje skall
den ge mig, desto sannare och fastare skola mina relationer till hela den
omgivande världen bliva.
Skönhet är fasthet, karaktär, mognad. Genom att sträva efter skönhet
i ett väsentligt livsförhållande måste jag själv sträva efter de egenskaper,
varförutan skönheten icke kan bestå. Skönheten ger alltså människan
en inre lag: en behärskningens, måttans, det oförtrutna strävandets lag;
den bjuder människan att med stilla glädje aktgiva på de tusen under,
vilka vi — vaneblinda — icke se, men som vid varje steg möta oss i
naturens och människans värld, och att känna varje ting som ett led i ett
oändligt och skönt sammanhang. Den predikar den läran: Utan att I
bliven såsom barn kunnen I icke ingå i Guds Rike!
Inom naturens såväl som människans värld är alltså skönheten det
insegel, strävandet efter fulländning sätter. Och denna fulländning är ut-
veckling till högsta blomning av de egenskaper, vilka äro karakteristiska
för bäraren och genom vilkas verkningar han intager sin plats i det stora
livssammanhanget. Skönhet är inte blott yttre utan det synliga tecknet
på förädling, en samling av alla förmögenheter till fullföljande av ett
eget livsmål.
Skönheten är sanningens och äkthetens härold. Den är en ädel materia,
vilken prövas i handlingens värld, liksom stålet visar sin halt, när det
smitts till redskap. Ett verk, igångsatt utan nödiga förberedelser, en
föresats, byggd på flyktiga stämningar, når aldrig fram genom verklig-
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
