Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönhet är karaktär
hetens labyrint och förmår icke så genomtränga det framförliggande livs-
området, att därav framgår ett bestående värde. Dess haltande och makt-
lösa skönhet blottar den inre svagheten och visar att tillbörligt allvar
saknades.
Skönheten är den krona, som livet förlänar allt det, som ärligt och
djupt strävar att ur egna grunder skapa det bästa. Den är en förklaring,
vilken strålar ut ur själva livets hjärta. I motsats till yttre sken kan
den aldrig efterapas utan måste växa inifrån. Den osjälvständige, vilken
genom yttre åthävor eller en anlagd mask vill ge sig sken av att vara
den han icke är, avslöjas, därför att den äkta skönheten flyr honom.
Skönheten bjuder oss därför att i stort som smått leva som vakna,
härdade, ungdomligt glada, hängivet och oförtrutet verkande människor,
på det att den, vad oss ankommer, må vinna ökat välde på jorden,
utbredande ett mänsklighetens rike, vari Skönhet, Styrka och Kärlek,
trofast stödjande varandra, råda.
Det mänskliga livet strömmar skapande fram på många olika banor,
än organisatoriskt verksamt, än frambringande andliga värden, än
alstrande alla de förbrukningsföremål och fasta ägodelar, som utgöra
det materiella underlaget för vår kultur. Det centrum, varifrån allt
strålar ut, är människans själ, till dess förädling och vidgning syftar allt
åter hän. Sådan halten av denna inre skapande verklighet är, sådant
blir också värdet av de verk, människan utför inom olika sfärer.
Den organisation är icke god, som icke bygger på väsentliga grunder
och förenar en överskådlig enkelhet med ett varmt hänsynstagande till
det liv det genom sin ordnande verksamhet vill befrämja.
Ett konstverk blir icke stort, om det icke födes ur en djup upplevelse,
som dess upphovsman har styrka nog att i verket ge en sann form.
De mänskliga nyttigheterna tjäna dåligt sitt ändamål, om deras fram-
bringare icke skaffat sig en allsidig kännedom om den uppgift de skola
fylla och behärskar medlen för deras tillverkning. Men icke nog därmed:
han måste även förstå att så gestalta dem, att de genom sitt blotta
utseende berätta för betraktaren om sin uppgift och ge ett lugnt och
tilltalande intryck samt genom form och placering vackert ansluta sig
till omgivningen, förhöjande dess behag.
Först därigenom skapar människan omkring sig en värld, vari hon
kan känna sig hemma. Alla dessa ting, vilka äro ett äkta uttryck för
det liv de skola tjäna, överföra till henne den lugna behärskning, den
anda av ett vist och vackert förhållande till omvärlden, som präglar dem.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
