Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergabok en
Och genom dem samtliga, vilka bilda ramen kring hennes dagliga gärning,
moltager hon ständigt bud av liv, som stödjer och hjälper henne.
I denna harmoniska genomarbetning av allt, som hör till människans
omgivning, var den gamla självhushållningens tid vår oändligt över-
lägsen. Den moderna tekniken har visserligen i oerhörd grad lindrat
vår möda genom sin ofantliga arbetsprestation. Den har genom kommu-
nikationsväsendets nydaning gett oss en oanad intellektuell och kroppslig
rörlighet och sammansmält jordklotet till en enhet, där möjligheterna
för ett behagligt och njutningsrikt liv äro ojämförligt överlägsna gamla
liders. Men denna vidgning utåt, detta lätta utbyte av varor och idéer,
denna massproduktion av förnödenheter har med naturnödvändighet
minskat människans inre samling och splittrat den livshelhet, som hon
förr ägde, och vilken var källan till hennes styrka.
Under självhushållningens dagar drevs människan till en innerlig och
allsidig kontakt med just den del av jorden, där hon framlevde sitt liv.
Varje familj, varje by, varje stad och land bildade då en levande enhet,
som skapade allt — eller det mesta — som livets nödtorft och fägnad
krävde. Man tänke sig, vilken rik fond av erfarenhet och duglighet, som
måste samlas och ständigt hållas vid makt, när matvaror, kläder, hus-
geråd, byggnader framställdes hemma av ämnen, vilka växte i den egna
jorden och genomgingo alla förädlingens skeden, tills det färdiga alstret
äntligen stod där — ett föremål för glädje och stolthet.
Ett sådant liv blev helgjutet och mäktigt, djupt försänkt i verkligheten
och naturen. Med vakna sinnen måste människan leva med i dennas
växlingar, skördande alla dess håvor, året runt så fördelande sitt arbete
att ingen tid förspilldes, men varje dag och månad var upptagen av just
det arbete som tiden fordrade. Med enkla hjälpmedel skulle kulturen
hållas uppe och ett rikare arv lämnas efterkommande. Hänvisad till
sig själv, avstängd från den vida världen, nödd att leva inom sin egen
trånga krets blev det hennes glädje att av denna dana ett verkligt hem
— att göra det stort och vittfamnande. Naturens väldiga livsutveckling
i årslånga perioder tryckte sin prägel på de människors liv, som så helt
voro beroende av denna natur. Den uppdelade deras verksamhet året
runt i vissa skeden, vilka lupo ut i fester och upptåg, firade i glädje
över fullgjort värv, förenande alla i högtidlig och upprymd stämning. Den
uppfyllde dem så, att deras slöjdealster i form och utsmyckning speg-
lade den naturs stämning och karaktär, vari de bodde.
Hela långa livet blev sålunda en helhet, slutet inom en sträng ram.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
