Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
över träet, utan alla dessa färger, från de varma röda, gula, bruna till
de kalla grå, blå och gröna, fingo spruta ut sina olika fanfarer i rummet,
än eggande och festliga, än rogivande och lugna, än mystiskt djupa och
dunkla. Färgfälten sammanställdes skickligt, och mästerskap nåddes i
att med genomskinliga överfärger, som läto bottenfärgen lysa igenom,
ge ytan liv och djup. Och här och var blommade fram en dekoration,
som med sitt enkla behag skänkte ögat fägring och vila. Alla vävnader
— kläder, bonader, täcken, dynor — lockade i kanske än högre grad
fram denna förtrollande, naturliga färgg ädje. De hemspunna och hem-
färgade garnerna, där naturen omkring bestod de härliga och hållbara
färgämnena, sammanställdes i mönster och randningar med oöverträff-
ligt behag och säkerhet, och än mer än i formgivningen kunde man här
spåra naturens makt över sinnena. I det bördiga glada Skåne prunkade
färgerna klara och festliga, det väna Blekinge älskade de ljusa och lätta
tonerna, medan Norrlands mäktiga obygder och vidder ingåvo en mystisk
tyngd och kärv prakt.
Monumentalitet ägde allmogens gamla verk — byggnader såväl som
inredningsföremål — i högsta måtto. Monumentalitet betyder en stor
och hel form, vilken framhäver det väsentliga och bärande i en skapelse.
Det betyder också en sådan förläggning i rummet och inbördes gruppe-
ring av delarna, att ett levande helt danas, där varje element kommer till
sin rätt och vinner ökat värde genom att underordna sig en gemen-
sam lag. Det visar, att en manlig och stark vilja, en klar och redig
tanke, vilken väl behärskat sitt verk, lett det genom alla skeden fram till
fullbordan. Det är en frukt icke av en mans arbete utan av släktleds
insikt och kärlek, som verkat i samma syfte: det att skapa en stor,
fast och varm ram kring det mänskliga livet.
När vi se de gamla gårdarna, vars lugna längor med långa, obrutna
åsar och tak så trygga och förnäma vila i landskapet — än på en höjd
tecknande en mäktig fyrkant mot himlen, än på slätten kringgärdade av
höga träd på långt håll visande människors boning — eller i byar med
gård vid gård av stora och rena mått bilda en gata, där ro och reda,
trevnad och trygghet härska — när vi varsna, hur gångna släktled så
förstått att genom sin bebyggelse höja landskapets skönhet och låtit den
mänskliga odlingen bilda naturens krona; och när vi yttermera betänka,
att den harmoni med jorden, varom gårdarnas yttre vittnar, icke blev
utestängd vid porten utan följde människan in i stugan, och sålunda
av hela tillvaron skapade ett levande sammanhang, där natur och män-
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
