Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönhet är karaktär
niskor i endräkt verkade för kulturens ädla resning — då måste vi nu-
tidsfolk i ödmjukhet böja oss inför dessa skatter, vittnesbörd om en tid,
så olik vår och i livets konst så oändligt överlägsen.
Ty en sann kultur ägde den tidens människor, en bildning på egen
grund, vilken i gärning visade sin makt, och som ägde en kraft och
en vidd så stor, att den ur livets mångfald lockade fram en skönhetens
ton. Den sög in vardagen i livets stora och underbara sammanhang,
den adlade det enklaste arbete genom att däri inblåsa en fläkt av mänsk-
ligt liv. De visste icke mycket, de ägde ej astronomiska, fysiska, kemiska,
historiska och alla dessa kunskaper, skummade ur tidens senaste böcker,
men deras kunskaper voro grundliga, förvärvade genom delaktighet sen
barnaåren i alla de vuxnas sysslor, och de förstodo att göra dem frukt-
bärande i sitt liv, de voro av den art, att de som uppbyggande element
kunde ingå i deras livsgärning. Detta var den stora lycka, som skänktes
forna tiders människor, levande i enkla och strävsamma villkor, hän-
visade till en avgränsad hembygd, vilken gav dem allt, och vilken de
i gengäld gåvo all sin kärlek och kraft.
Skönhet är glädje. — Den egenart, varav deras verk strålar, är genom-
trängd av återglansen av det trygga leende varmed de mötte livets skiften,
när de kände sig redligen bestå och starka växa i brottning med dess
mångahanda svårigheter. Dessa gamla ting — en gång framställda utan
alla anspråk — äro därför för vår lid av oskattbart värde. De visa oss
att arbetet, detta människans ovärderliga privilegium, hennes fasta skydd
i sorg och nöd, hennes värn mot förfall och försoffning, hennes slagruta
vid uppdagande av all världen, hennes upprättare, hjälpare och befriare,
då var icke en med knot och olust utförd tvångshandling, vars avkast-
ning städse är för ringa i förhållande till behoven, utan ett frimodigt
och trofast verk till livets upprätthållande och förhärligande. Genom
att på alla det närliggande livets områden friskt ge sig hän åt verklig-
heten trängde hon fram till dess kärna, kunde samverkande med den
forma den för sina syften och finna omedelbart utlopp för alla sina
skapande krafter och blev därigenom en helgjuten och sund människa,
som förde skönhet och mening in i världen.
Ty mänsklig odling är intet annat än den skönhet, som glänser fram
som ett förklarande ljus ur alla de verk, som otaliga medborgare, släkte
efter släkte, i kärlek och plikttrohet fullgöra. När alla dessa starka och
förtröstansfulla gripa sig an med livets mångahanda uppgifter, då strålar
ur dem och deras verk en förklaring ut över livet. Skönheten välsignar
allas liv och leder dem framåt. Då blir människan människa och med
ZON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
