Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skönhet är karaktär, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
innerliga band förenas hon med det liv, som ur natur och människovärld
ljungar emot henne.
Vi, som i våra grundvalar skakats av det världskrig, vilket blottade
den vinningslystna tomheten i den moderna kulturen och gav den en
fruktansvärd läxa varthän det bär, när mänskligheten glömmande ur-
gamla bud om godhet, ödmjukhet och enkelhet, går ut att underkuva och
vinna en värld, vi kunna icke nog akta det skönhetsarv, som våra
förfäder bragte att spira ur en sträv natur, där vi — med våra oändligt
mycket större resurser — blott fara förhärjande och förfulande fram. Den
anskrämliga brist på karaktär och äkthet, vilken allt intill senaste tid
ohämmat fått breda ut sig inom den genom industrien ur sina banor
kastade produktionen, var redan före världskriget för mången ett tecken
på det inre förfall, vilket tycktes så allvarligt hota vår stolta väster-
ländska kultur. Detta hot kan endast därigenom avvärjas, att människan
sätter arbetet i högsätet, varifrån det undanträngts av jäktet och njut-
ningslystnaden, och omfattar det med en sådan kraft och kärlek att
hon blir istånd att därmed bemästra den kaotiska förvirring, vari det
nutida livet råkat, och åter ur dess mångfald förmår framlocka den
skönhet, som bär vittne om ett harmoniskt och innerligt förhållande
mellan människan och alltet.
Där skall som hennes hjälpare uppträda de minnesvårdar över ett
sådant liv, vilka ännu i de gamla tingen finnas bevarade. Med ledning
av den skönhet, hon här finner, måste hon söka att i den maskinella
produktionen med hänsyn tagen till dess säregna krav ingjuta en äkta
och hel karaktär. Men framför allt måste hon lära sig, att varhelst
skönhet finnes söka fatta dess väsen och med all makt sträva efter att
i silt eget liv låta den växa fram. Inom vårt land, där landsbygden ännu
rymmer halvparten av befolkningen, skulle man i ett återuppväckande
av den gamla hemslöjden för eget bruk finna den viktigaste hävstång
för skapandet av skönhet, glädje och allvar, till återknytandet av det
innerliga samband mellan naturen och människan, människan och hem-
met, vilket är kanske den starkaste uppbyggande makten inom den en-
skildes liksom i samhällets liv.
”Vad hjälper det människan om hon vinner hela världen, men tager
skada till sin själ!” Allt avhänger av människans själ. Varje slags orga-
nisation, om än så fulländad, makt och rikedom utan gränser — allt
det som den moderna kulturen synes äga — blir gagnlöst om det mänsk-
liga icke äger den ädelhetens styrka, som sätter höga mål för vår strävan.
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
