Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hedin på Torp» och Helgelseförbundet, av Olov Gunnarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risebergaboken
nius, som blivit kallad ”Sveriges mest inflytelserika lekmannapredikant”,
verkade med stor kraft inom den kyrkan närstående Evangeliska Foster-
lands-Stiftelsen och genom tidskriften Pietisten. Rosenius var dock icke
frikyrkoman i ordets egentliga mening; han kvarstod hela sitt liv i kyr-
kan, ogillade strängt varje form av separation och var motståndare till
den fria nattvardsutdelningen. Och i den sedermera uppblossande för-
soningsstriden var han en ren kyrkoman, som klart hävdade den lutherska
kyrkans uppfattning om den objektiva försoningen och människans rätt-
färdiggörelse av nåd. Ur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen framgick
Svenska Missions-Förbundet under ledning av doktor E. J. Ekman och
lektor P. P. Waldenström. I synnerhet den senare kom att bli den nya
tidens frikyrkorörelses stora man. Det var genom honom försonings-
fejden uppstod. Waldenström lärde, i motsats till den gamla uppfatt-
ningen, att icke Gud utan människan blev försonad genom Kristi för-
soningsdöd och att människan rättfärdiggöres genom tron utan lagens
gärningar. Hans berömda fråga: ”Var står det skrivet?” blev lösensordet
för dagen, och hans lärouppfattning fick enorm tillslutning över hela
landet. Både Ekman och Waldenström voro präster i Svenska kyrkan
men nedlade sina ämbeten och ställde sig helt i frikyrkorörelsens tjänst.
I kamp för politisk och andlig frihet har Närke givit föredömliga
exempel. Redan på 1400-talet satte Engelbrekt in sin kraft och sitt liv
för frihetens sak. De två bröderna Olaus och Laurentius Petri, genom
vilkas insats lutherdomen infördes i Sverige, voro födda i Örebro. Och
i den svenska frikyrkorörelsens historia intar Närke en bemärkt plats.
Redan på 1820-talet fanns därstädes en andlig förening vid namn När-
kes Bibelsällskap, genom vars försorg bibelordet spreds bland folket.
Därefter framträdde de s. k. ”roparna”, vilkas verksamhet präglades av
hänsynslös kraft och tog sig högljudda och uppseendeväckande former.
Genom myndigheternas bristande förståelse för vad som låg i dessa rörel-
ser uppstod ”religionskriget i Kvistbro” år 1843, vilket ledde till att många
av de i mötena deltagande ådömdes stränga fängelse- och bötesstraff,
Genom O. G. Hedengren på Riseberga fick väckelsens folk där ett starkt
fäste. Det bönhus, som Hedengren 1855 lät uppföra, blev sedan i många
år ett centrum för Närkes läsare, där förutom ägaren själv ett stort antal
av dåtidens förnämsta predikanter förkunnade ordet. Bland dem, som
genom denna verksamhet blevo omvända till Gud, var också godsägaren
E. L. M. Hedin på Torp.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
