Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal grav, av Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gammal grav
hörde till hans speciella vänner. Där i huset var han stamkund och del-
tog ett par gånger i familjens sommarresor till Tyskland eller Norge. Han
gjorde det dock mycket ogärna, ty han älskade Stockholm över allt annat.
Han var en typisk ”rännstensunge” och bodde aldrig på landet annat än
någon gång som gäst. Eljest var hela somrarna igenom östra allén i
Kungsträdgården hans sommarnöje och där träffades "han säkrast. Där
eller i Lagerlunden höll han mottagning på sina vanliga soffor.
Han var den gladaste i alla glada lag, men han behövde ingen hjälp
av alkohol för att bli vid det rätta humöret. Vid söndagsmiddagarna i
vårt hem satte han värde på supen till smörgåsbordet, där herrarna
hade privilegiet att sitta, medan damerna och barnen fingo stå. Till
middagen tog han gärna ett glas rödvin. Men när han inte spelade,
särskilt på somrarna, var och förblev punschen hans favoritdryck. Han
skulle ha sitt glas på slaget klockan åtta, en stund efter middagen. Om
klockan slagit åtta utan att punschbrickan serverats, sade han ingenting,
men han tog fram sitt fickur och höll det framför värden med en blick
av djupaste allvar.
På en lantbruksutställning i Örebro mötte han konung Oscar, som för-
vånad utropade: ”Nej, se Svante! Vad gör du här?” — ”Ers Majestät,
jag är här som utställningsobjekt för att visa hur man ser ut, när man
druckit Cederlunds punsch i fyrtio år.”
År 1859, då farbror Svante fyllde 37 år, firades han av sina vänner
med en stormande fest och då diktades en ABC-bok till hans ära med
en akvarell till varje bokstav. Denna bok, nu i min ägo, är gjord på en
enda natt av två berömda konstnärer, Scholander och Höckert. Kvällen
före festen mötte Scholander Höckert på Gustaf Adolfs torg och sade:
”Vi måste rita något lustigt åt Svante till i morgon.” De gingo hem till
Scholanders atelier, togo av sig i skjortärmarna och började sitt hant-
verk. Den ena planschen efter den andra skakades fram ur dessa konst-
förfarna ärmar, och Scholander lär vara upphovsmannen till det mesta av
texten. När man läser den får man intrycket, att föremålet måtte ha
tyckt om starka drycker, men det var inte så farligt, han var måttlig. På
första sidan sitter Bacchus på sin tunna och sjunger till sin höjda bägare:
Bort nyktra pack, i
världen finnes ingen klok,
som ej lärt Bacchi
ABCbok.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
