Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal grav, av Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—— —]r— Fr[——
Risebergaboken
I klädsel, uppträdande och sätt var han den borne gentlemannen, alltid
fin och ridderlig. När han satt på sin vanliga bänk i Kungsträdgården
och rökte sin cigarr, hände det ofta att fattiga stackare kommo fram
och bådo om hjälp. Han slängde då icke sin tioöring vårdslöst i den
utsträckta handen, nej, han gav den höviskt, reste sig upp, tog av sig
hatten och gjorde en artig bugning. I salsfönstret innanför hans tambur
lågo två-, fem- och tioöringar i olika högar färdiga att utdelas åt hjälp-
sökande stamkunder.
Farbror Svante hörde också till Carl XV:s intima krets både i staden
och på Ulriksdal, där konungen hade en kägelklubb, Enkan Bloms
Bekanta. Till denna hörde även Daniel Hwasser, F. W. Scholander,
Beronius m. fl. Scholander har målat en vapenbok, där varje medlem har
Sin vapensköld omgiven av ett band med en hängande kägla. Konungen
försummade aldrig att skicka julklappar och födelsedagspresenter till
farbror Svante, som i en stor garderob innanför sin sal hade ett helt
museum av allehanda sköna rariteter, vinkaraffer med speldosa i botten,
cigarrmunstycken av sjöskum framställande lättklädda damer eller en
tomte, som för varje bloss man drog lyfte bägaren till sina läppar, cigarr-
ställ i form av vagnar eller båtar, kråsnålar — en sådan av guld och lapis
lazuli fick jag övertaga en gång — och många andra underbara ting, som
vi barn funno ett obeskrivligt nöje i att betrakta. För oss var garderoben
en helgedom, ett museum, dit vi aldrig tröttnade att gå. Ofta försåg kungen
sina gåvor med verser, som icke lämpade sig för en större allmänhet och
som därför av farbror Svante brändes något år före hans död. Jag tjuv-
läste dem, och jag kommer ännu ihåg en och annan.
Farbror Svante var måttlig i mat och dryck. På söndagsmiddagarna
var han en given gäst i mitt föräldrahem, isynnerhet då han skulle spela
på kvällen och därför ville ha det lugnt och stillsamt, innan han gick
ned till teatern, ”inrättningen” såsom han kallade Dramaten. Vi barn
gladde oss åt hans ankomst, ty han medförde vanligen en påse chokolad-
pastiljer med små vita sockergryn på ytan. Även i familjekretsen var
han rolig och han var en oöverträfflig mästare i att berätta anekdoter.
Ibland bjöd han brorsbarnen och systerbarnen Kruse, vilkas mor var
född Emma Hedin, på teatern, dock sällan i pjäser där han själv upp-
trädde. Han brukade också gärna bjuda hela denna stora barnaskara
och dess föräldrar på utfärder till Gripsholm, Skokloster eller andra
märkliga platser, och under mina student- och kandidatår tog han mig
ofta med till Cederlunds på Storholmen, varifrån vi gjorde strandhugg
på Sandhamn med ångaren Edda. Grosshandlare Edward Cederlund
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
