Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypriskt klosterliv, av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man får en mer eller mindre snygg säng, beroende på, vem som legat i
den förut, och ätbar mat. De flesta gästerna komma på
lördagseftermiddagen och stanna till måndagsmorgonen. Man begagnar sig sålunda
av klostret som ett slags week-endhotell. Där vimlar av servitörer och
uppassare, men munkarna ser man inte så ofta. Någon gång mässa de
i klosterkyrkan eller döpa barn, som man fört till aposteln Andreas för
att döpas. Därigenom höjes dopets magiska kraft. Dessa dop i aposteln
Andreas’ kloster äro ganska vanliga och barnens antal ofta mycket stort.
Dopceremonien får ej ta lång tid. Någon dopfunt användes icke.
Munkarna slaska med vatten ur en högst funktionalistisk bensindunk.
Utanför kyrkan äro några stenbänkar byggda. Om natten vilar den
verkligt fromme och nödställde på dessa stenbänkar i stället för i
hotellrummen. Att han därvid upprätthåller en antik tradition, har han säkert
icke en aning om. Det är emellertid icke möjligt att i denna
stenbänksvila se något annat än en kvarleva av den antika s. k. inkubationen.
Detta är ingalunda den enda kvarlevan av antik religion. Har aposteln
Andreas hjälpt den, som sökt hans hjälp, har denne givetvis att visa
sin tacksamhet. Pengar äro förstås alltid välkomna, men man kan också
visa sin tacksamhet på annat sätt. Icke ovanligt är, att man offrar en
vaxbild av t. ex. den kroppsdel, som varit sjuk men blivit frisk, eller
en hel vaxstaty föreställande den offrande personen själv, alltså en direkt
motsvarighet till de antika votivstatyerna. Dessa vaxbilder ställer man
upp i kyrkan och där är ett helt panoptikon av tacksamma cyprioter,
Under den moderna kyrkan är en äldre kyrka. Enligt en legend hade
aposteln Andreas tillfångatagits av sjörövare. Då de seglade utmed
Cyperns kust, grepos alla av en häftig törst, och då vattnet ombord tagit
slut, stego de i land för att söka vatten. Deras sökande var förgäves. Då
bad aposteln Andreas, att han skulle få gå i land, så skulle han kanske
kunna hjälpa dem. Sjörövarna läto honom få sin vilja fram. Andreas
landsteg så på Karpassos yttersta udde, där nu hans kloster är byggt,
och slog med sin stav i klippan. Strax sprang där upp en källa av klart
och kallt vatten. Nu var han en undergörare och ryktet om hans under
spred sig vida omkring på Cypern. En kyrka byggdes på platsen, där
källan vällde fram ur berget. Så småningom råkade den i förfall,
övergavs, blev en ruin, glömd och gömd. I mitten på 1800-talet fick så en präst
i byn Rhizokarpasso en dröm, uppmanande honom att väcka aposteln
Andreas ur glömskan, upptäcka hans kyrka och grunda ett kloster på
platsen. Prästen hette Jannis. Han lyckades upptäcka källan och ruinkyrkan
och lyckades också grunda klostret. Hans byst i vit marmor pryder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
