Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypriskt klosterliv, av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klostrets gård och under golvet i den gamla kyrkan brusar den
hälsogivande källan. Bredvid källan står ett brand- och stöldsäkert kassaskåp,
där de hjälpsökande lägga ned sina pengar. Källan och kassaskåpet —
de två höra samman. Från källan strömmar guldet ned i kassaskåpet.
Natten faller på. Ute på udden blinkar fyren ut över havet. På
”hotellverandan” sitter ett gäng av klosterbesökare och spelar kort. Från köket
komma dofter av olja och stekt fårkött. Uppassarna ila fram och
tillbaka. Tallrikarna slamra och grammofonen spelar Ramona.
Månen lyser över Papa Jannis’ marmoransikte och eldgnistor virvla
ur stekugnen.
Tre mörka kvinnor sitta tysta på verandan framför munkarnas rum.
De försvinna plötsligt och om en stund sitta tre mörka munkar där.
De nydöpta ungarna skrika. På gården ute i månskenet står en ensam
karl och kliar sig på låret, där lopporna bita som värst. Han heter
Vasilis och hugger ved åt klostret, ved att steka fårstekar med.
I ett av rummen sitta Kostas och Chrysostomos från Trikomo. Den
nöd och den oro, som förde dem hit, ha de glömt och sköljt ner i
konjak. De tala ej längre, de tumma på bordet och grymta och stöna.
Grammofonen spelar en schlager nere vid bryggan, där ungdomen
dansar som den behagar. En Don Juan från Nicosia är kvällens lejon
och flickorna fnittra och dansa. ”Can’t help lovin’ that man...”
Munkarna ha försvunnit genom samma dörr som kvinnorna, men ute
på udden blinkar fyren alltjämt, och månen lyser över Papa Jannis’
marmoransikte.
På morgonen erinrar jag mig Kristos’ berättelse om de två kvinnorna
i Karavas och jag går ned till stranden för att se, om några buteljer äro
på väg in till klosterhamnen. Den morgonen såg jag icke en enda butelj.
Men Kristos får tro vad han vill om aposteln Andreas’ makt att föra
buteljer till sitt kloster över havets vågor. Kan någon tvivla? Källan
brusar under kyrkans golv och kassaskåpet står där bredvid. Papa
Jannis har byggt klostret på säker grund och denna typ av cypriskt
klosterliv, som på ett naturligt sätt förenar hednisk magi med modern
vinningslystnad, kan tryggt och lugnt fortleva, så länge källan brusar och pengar
betyda något i denna världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
