Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därunder glömmer man ock som oftast att besvara det näsvisa
hugget samt förlåter sin trätobroder eller anklagar honom hos Prest».
Jacob Hellman berättar också följande dråpliga historia om två
fiskarlappar, »vilka voro de mest oförlikliga» han funnit bland
lapparna. Fellman hade haft dem till förhör och sökt förlika dem.
Men detta visade sig vara gjort förgäves. »De gingo ganska
beskedligt ut, och jag trodde dem vara förlikta. Knappt hade de likväl
hunnit 10 famnar ifrån dörren, då den ene utfordrade den andre till
slagsmål.
—Jag törs icke än här, svarade den andre, ty här kunde vårt
förehafvande lätt blifva bemärkt af Presten.
Först när de gått en god Rysk verst, hade de gjort halt och
slagit hvarandra blodiga och blåa i ansigtet och begåfvo sig hem —
ensamme och i samma båt».
Och han fortsätter: »Lappen är till sin natur frommare och
medgörligare än kolonisten. Han är mera välmenande och mera
hjälpsam, och han hyser större medkänsla för andras olyckor än denne.
Han är ock mera mottaglig för intryck och lefver helst i frid och
sämja. Med ett godt ord är Lappen vanligen försonad. Men»,
tillfogar han, »om också Lappen synes tåla kränkningar, sker sådant
vanligen mer af fruktan än af likgiltighet. Han gör ofta icke ens
försök att hämnas. Väl hotar han, men han åsyftar dervid
vanligen Guds straff. — Lappen är i sådana fall icke modig. Men på
sina jagtfärder ryggar han ej tillbaka för björnens anfall och när
det gäller att tillgodose ett verkligt behof, kan han trotsa de
allvarsammaste faror».
M. A. Castrén, som så djupt och förståelsefullt inträngde i flera
nordiska folks liv, skriver om de så att säga endemiskt utvecklade
Enarelapparna: »Till sitt lynne äro de ett trögt, tungsint och
trumpet slägte. Man tadlar dem för afundsamhet, missundsamhet,
oförsonlighet, slughet och andra med dem sammanhängande
egenskaper. Deremot prisas de för sitt fromma hjärtelag, sin välvilja,
hjelpsamhet och gästfrihet, sin gudsfruktan och sedliga vandel —».
Ofta citeras nedanstående omdöme av Castrén om det lapska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
