Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elgström kommer
kanske sanningen
närmast i sitt yttrande:
»Lapparna äro alltid
mest religiösa de första
dagarna efter ett
bönemöte. Att de emellertid
kunna släppa Barrabam
lös fick jag veta av en
konstnär, som berättade,
att lappar på en
»atelje-fest» hos honom jojkat,
gjort konster i en trapets
och högljutt förklarat,
att de ej voro rädda för
någonting. Lapparna
äro barn, jag är Säker pä Nnta) Kuhmunen, »en sympatisk och fin
gam-att deras uppförande mal lapp». Enligt teckning av Ossian
rättar sig efter omgiv- Elgström.
ning och inflytande.»
Knappast karakteristisk låter Järventaus’ berättelse om en lapp
som skulle ha skonat sin ärkefiende vargen, ihågkommande
skriftens ord, att ulvar skola beta bland fåren.
Demant-Hatt har under sin vistelse bland lappar kommit till
följande uppfattning: »De äro djupt religiösa och de umgås med
varandra med en finhet och hjälpsamhet, som icke finnes i vårt
samfund; men någotslags känslopjunk känna de naturligtvis icke till.
Ha de fattige inga dragrenar, låna de av de rika, ha de ingen kåta,
delar den förmögnare sin kåta med dem, och det händer aldrig, att
de icke kunnaförlikas. Sladder om familjemedlemmarnaföraktas djupt
och förekommer därför icke. — Kyrkoherden Edqvist berättar i sin
skrift »Ropande röster i ödemarken» om en gammal rentjuv, som blev
väckt och började betala tillbaka allt vad han stulit, tills han själv
blev utfattig. Frågade man honom, huru han hade det, svarade han:
Lapplynne — 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
