Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu ha min hustru och jag fred med Gud och ett gott
samvete; det är bättre än alla renar i världen.
BARNSLIGHET.
Såsom redan Högström, den milde Stockfleth och flere andra
påpekat, finnes hos lapparna mycket av barnets lättrörda sinnelag.
»Som en allmän karaktäristik tror jag nog det kan gälla, vad
många kännare av lapparna synas vara ense om, att de i mycket,
man kan gärna säga både i gott och ont, stå på barnets ståndpunkt.
Detta gäller beträffande de rena lapparna icke minst deras
förhållande till religionen; där känslomomentet hos dem är dominerande
över det intellektuella och det etiska», skriver Kr. Nissen, vilken
innan han blev reninspektör, länge verkade som sogneprest i
Karas-jok.
Länsman Moberg i Utsjoki berättade mig, att det går mycket
oordnat till vid lapparnas kommunalstämmor. Alla prata och skrika
på en gång samt byta ideligen platser. Han fann det mycket svårt
att följa med förhandlingarna. Men själva äro de belåtna med
ordningen och tyckas få ett samlat intryck av det som förhandlats.
En ganska stor barnslighet hos lapparna röjer sig också i följande
berättelse av Auer i ett föredrag 1917.
— En lappkvinna hade förlorat en silkesduk och lovade 2 mark
åt den som fann den. Auer och lappen Salkko skulle gå samma väg
kvinnan gått, och beslöto att spana efter duken. Salkko sade under
vägen till Auer: Ifall du finner duken, dela vi väl belöningen.
Slutligen upptäckte Auer duken på långt avstånd. Han föreslog Salkko
att söka den i den riktning där han visste att duken fanns, och
slutligen fann Salkko det förlorade föremålet. Han blev överlycklig, men
sporde i detsamma med mörknad min: — Inte såg du duken, då du
kunde utpeka riktningen för mig? Först då Auer försäkrade att han
bara anade att den låg åt ifrågavarande håll, hämtade sig Salkko
från förskräckelsen och kunde fullt njuta sin lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
