Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
nacl ligger i allt menskligt vetandes allra öfversta*
grundförutsättning. Deras utgångspunkt är väsendtligen olika.
Det ljus, som menniskoverlden för vårdande af sina
im-materiela intressen behöfver, vill rationalisten, hemta ur sig
sjelf, supranaturalisten åter ifrån Gud. Hvad den förre
tror sig vinna på naturlig väg, tror sig den sednare kunna
vinna endast på en öfvernaturlig, på uppenbarelsens väg.
Eftersom sålunda der är en åtskilnad till principer, hvilka
inom hvartdera systemet stå lika högt, och äro på en höjd,
öfver hvilken den menskliga forskningen såsom sådan
aldrig förmår lyfta sig, kan det ena eller andra
åskådningssättets högre mått af sanning utforskas endast på
praktisk väg. Endast ett oförvilladt aktgifvande på frukterna
af det ena eller andra åskådningssättet kan här gifva
utslaget. Men har man på sådan grund intagit
supra-naturalismens ståndpunkt, så kan man icke längre betvifla
möjligheten af under, eller m. a. o. möjligheten af
tilldragelser i sinneverlden, hvilka ur de blotta naturtingen och
deras krafter aldrig kunna förklaras, utan endast genom
antagande af ett öfvernaturligt Guds ingripande i desamma.
På supranaturalismens ståndpunkt antaga vi nemligen, att
Gud en gång skapat verlden, att Gud således en gång
med full frihet disponerat öfver de krafter och lagar,
hvilka Han åt verlden gifvit. Men vi inse då ock, att
denna frihet är en obegränsad, en absolut frihet, eller en
sådan, hvars inneboende i Guds väsende förutsätter,, att
dess utöfning utan gräns af tid och rum fortgår i och
med verldens gång. Häraf följer med nödvändighet
antagandet af undrens möjlighet. Vi lära sålunda inse, att
undret, ehuru det af intet i sinneverlden kunde
frambringas, likväl icke behöfver rubba ordningen i denna verld.
Ty undrets ändamål, och i och med detsamma dess lag,
dess bestämmande och styrande grund, är ytterst
detsamma som naturkrafternas. Dessa tjena nemligen det
allt öfverordnade ändamålet, att inom alla områden, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
