- Project Runeberg -  Inledningsvetenskapen till den Heliga Skrift /
144

(1872) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

vara författaren. Att Salomo varit författaren, veta vi ej
heller. Men att författaren, ifall han icke var Salomo,
varit en Salomos samtida, synes man kunna al vissa
omständigheter sluta. Ty dels företer Jobs bok åtskillig
idé-förvandtskap med Salomos Ordspr., t. ex. skildringen af
den gudomliga Visheten, och föreställningen 0111 scheol,
såsom ock båda dessa skrifter hafva en mängd ord ocli uttryck
gemensamma; dels eger den förra flere bilder och
åskådningssätt, med hvilka Israeliterna först genom Salomos
handel och skeppsfart gjordes bekanta. Författaren har
ock, under nyssnämda förutsättning, efter all sannolikhet
varit en Jude, hvilken, eftersom hans framställningssätt och
språk har åtskilliga likheter med det i Amos’ profetior,
kan antagas hafva lefvat, såsom denne, i närheten af
eller uti Tekoa i södra Judäens bergstrakt.

8. Beträffande slutligen äktheten af Jobs bok, har
tvifvel framkastats om prologen och epilogen, dels derföre,
att uti dessa användes om Herren blott benämningen
ni fp, då deremot i poemets öfriga delar benämningarna
Jt^n och iiul-bN skulle vara de gängse uttrycken. Denna
invändning är dock ej med sakförhållandet enlig. Ty
äfven i skriftens hufvuddel förekommer benämningen rnrr1.
Man har vidare anfört, att dessa delar äro i obunden
stil, då deremot hufvuddelen är i bunden. Men denna
egenhet kan vara föranledd af bemödandet, att åt det
helas hufvudfakta, hvilka i början ocli slutet upprepas,
särskilt genom den prosaiska formen, gifva ett uttryck
såsom de der rätt och slätt tillhöra verkligheten. De
betänkligheter, som för öfrigt emot vissa delars äkthet
blifvit framstälda, äro alltför obetydliga för att ens förtjena
omnämnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmginledn/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free