Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
sjelf k. 12: 13, 14 uttalar: Frukta Gud ocli håll hans bud,
ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen." Det
är således för författaren visst och afgjordt att detta bör
framför allt annat sökas. Men det sålunda angifna målet
står för författaren i ett af honom ännu icke uppnådt,
ännu dunkelhöljdt fjerran. Huru detsamma skall uppnås,
vet han ännu icke. Och frågan derom försätter honom
uti en förbryllelse, hvilken han oförbehållsamt bekantgör
förmedelst följande fyra bredvid hvarandra likasom
parallelt fortlöpande framställningar:
1) k. 1, 2 börjar med att k. 1: 3—11 erinra,
hurusom allt i verlden befinner sig i en idkelig och rastlös
växling, hvarest för den, som vill söka uppnå ]inrr, intet
fotfäste erbjudes; förklarar sedan, v. 12—18, att icke
ens bemödandet om vishet, och. k. 2, att icke heller de
jordiska håfvornas och fröjdernas åtnjutande leder till
det målet.
2) k. 3—5 börjar k. 3 med att visa, hurusom allt
hafver sin tid ocli sin bestämda gräns, som upphäfver
lifvets mest eftersträfvade njutningar, samt att man sedan
icke ens vet, livad som blifver slutet; hela menniskans
väsende företer någonting så otillförlitligt: när döden
kommer, vet man icke, om hennes ande far uppåt eller nedåt,
såsom djurets; derföre är ingenting bättre, än att nian,
så länge man kan, "äter, dricker och är vid godt mod"
(3: 12, 22). Sedan kastas k. 4, 5 en blick på jordelifvets
djupa allt upplösande missförhållanden: orättfärdighet,
afund, girighet, fåfängligt tal, hvarpå åter k. 5: 17 erinras,
att, om Grud dock gifver lycka och glädje, ingenting är
bättre än att njuta medan man kan.
3) k. 6: 1—8: 15. At den rike erbjuder hans
rikedom ingen varaktig hugnad, menniskolifvet är ett kaos af
oförsonliga motsatser, k. 7. Det bästa under detta kritiska
förhållande är, att öfva försigtighet ocli vishet, k. 8: 1—5.
Dock nej, man vet ju ej, huru det till slut skall gå med
menniskorna, v. 6—13. Det gifves rättfärdiga, hvilka det
går "såsom de hade de ogudaktigas gerningar gjort" och
tvärtom, v. 14. För menniskan är till slut intet bättre
under solen, än att "äta, dricka och vara glad," v. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
