Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•193
t
För den som blifvit van, att anse Nebukadnezar
såsom Kaldäernas, icke såsom Assyriernas konung, får
berättelsen redan genom denna sistnämda beteckning något
påfallande. Och detta ännu mer, då derjemte säges, att
Nebukadnezar herrskade i Ninive (1: 1). Så säges det
ock, att Arfaxad, såsom Mediernas konung, hade sitt säte
i Ekbatana, att han befästade denna stad, samt att han
omsider blef af Nebukadnezar besegrad och dödad (1: 1,
5, 13 ff.). Äfven detta om Arfaxad sagda står med
historiens uppgifter för öfrigt i strid.
Med anledning af dessa svårigheter har man antagit,
att orden Nebukadnezar och Arfaxad här skulle vara,
snarare nomina appellativa, än propria, och att de dermed
åsyftade personerna vore t. ex. den assyriske konungen
Asarhaddon och den mediske konungen Fraortes. Men
äfven mot det antagandet reser sig en väsendtlig
betänklighet. Ty på Asarhaddons och Fraortes* tid eller den,
hvilken kom denna närmast, veta de fornhebräiska
häfderna icke att berätta om mer än ett enda krigsföretag
från Assyrien emot Palästina, nemligen blott det,
hvarigenom Manasse bortfördes till Babel. Utgången var
således der alldeles motsatt den, om hvilken här förtäljes.
Berättelen i vår bok lider derjemte af inre motsägelser.
Ty då det assyriska och mediska riket skildras såsom
varande i sin fulla maktutöfning, så är deraf tydligt, att
författaren tänkt sig dessa riken sådana de voro före
exilen. Men på samma gång låter han veta, att Judarna
redan återkommit ur exilen (4: 3; 5: 18) o. s. v.
Den på sådana omständigheter beroende omöjligheten,
att historiskt förklara berättelsens sammanhang, har gjort,
att man velat anse densamma, icke såsom uttryck af
någon faktisk tilldragelse, utan såsom en till sedligt-religiös
samfundsanda lifvande parabel eller allegori. Så Luther
m. fl. Men dels visa de många historiska, kronologiska
och geografiska antydningarna, att framställningen vill
- 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
