Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årens lopp hade han af befolkningen i trakten fått det
tvifvel-aktiga tillnamnet »galne patron», ty han hade föresatt sig
att utföra hvad ännu ingen människa försökt: att flotta
timmer nedför Vångans skummande böljor. Ett par år
gingo och han misslyckades alltjämt; timret dref
regelbundet ut till hafs, ruin och undergång smögo som lurande
skuggor kring verkstäderna, där man kunde läsa hån och
misstro i både arbetares och förmäns blickar. Men bakom
allt detta yttre misslyckande låg någonting, som folket ej
såg eller förstod: en vilja, starkare än de järnkättingar,
som smiddes därinne, en energi, som likt en stålfjäder reste
sig högre, ju djupare den nedtrycktes, och en skarpblick,
som intuitivt såg in i framtiden, öfverkorsade stundens
förluster med kommande vinst och med djärf, lugn logik
drog-facit därur. Och när ögonblicket kom, att det uppstudsiga
timret gick de vägar, som skuros åt det i böljornas skum,
och affären småningom fick ett lysande uppsving, då
inträffade hvad som så ofta händer, att vinden vände sig helt
om, »galningen» förvandlades till geni, och misstron vardt
till en känsla af vördnad, som under årens lopp öfvergick till
ett slags vidskeplig tro på, att allt hvad patron Falkenstern
företog sig måste lyckas och att han var i besittning af en
hemlighetsfull makt öfver både människor och ting.
Patron Henrik Falkenstern hade blott en dotter, gift
med en högättad och fattig officer, och en son, Kurt, åt
hvilken han vid sin död lämnade hela det stora arbetet
med järn- och sågverket vid Vångans utlopp. Kurt hade
ärft sin faders arbetsamhet, men ej hans geni och viljekraft.
Under hans regemente blef det därför vid sågverket det
slags tillbakagående, som med naturnödvändighet uppstår,
då framåtskridande och utveckling ej äga rum.
Arbetarbostäderna började bli bristfälliga, en del af maskinerna
voro föråldrade, de nya vindar, som blåste öfver järn- och
trävarumarknaden, motades bort från Vångaälfven, och
troligt är att om Kurt lefvat lika länge som hans far, skulle
Falkensternarnas sol ha gått ned i moln. Men han dog,
medan ännu affären befann sig i blomstring, och lämnade
sålunda ett lysande arf åt sin tjuguårige son, Bengt, och
sina fyra döttrar, hvilka, så snart de vuxit upp och konfir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
