Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
merats, i tur och ordning blefvo förlofvade och gifta med
mer eller mindre fattiga grefvar och baroner i hufvudstaden.
Det blef nu Bengt, som, sedan arfskiftet ägt rum, öfvertog
den stora affären för att med sina ungdomliga opröfvade
krafter gripa in i och styra dess många olika afdelningar.
Länge dröjde det emellertid icke, förrän legenden om
farfaderns kraft och arbetsförmåga lefde upp kring hans
sonson. Allt lyckades för den unge Bengt, verket
uppblomstrade på alla områden, och dess affärsförbindelser med
utlandet växte som ett nät, där maska knytes vid maska.
Redan första året genomdref han, den tjuguårige oerfarne
ynglingen, gent emot en mängd stridiga och
maktfullkomliga viljor, att arbetarnas bostäder fingo förbättras och
ombyggas. Sedan följde år efter år andra nyheter: skolhus,
kapell, ny brygga m. m. Hvad som nu var inre orsaken
till alla dessa förbättringar, hvilka gåfvo ökad glans åt
Vånge bruks redan lysande rykte: kärlek och omsorg för
folket eller det högmod, som i allt vill vara främst, är
omöjligt att säga. Visst är emellertid, att Bengt var
omtyckt af sina underordnade. Rak och stram som
farfadern, öfverklass i hvarje tum af sin varelse, kunde han
likväl berömma sig af att vara en bland de mest populära
herremän i trakten. Det kraftiga i hans personlighet, som
redan framträdde hos ynglingen, då han gick omkring i
brädgårdarna och med rynkade ögonbryn och bister min
kämpade för att öfvervinna den ungdomliga osäkerhet, som ännu
satt kvar hos honom, imponerade på arbetarna; de kände
att de hade en »karl» för sig, stolt och morsk visserligen,
men med »ord och afsked», och en som dessutom sett sitt
folk . till godo, såsom ingen af hans föregångare gjort.
Men under årens lopp bortskämd som den unge
husbonden blifvit af krus och smicker, van vid att se allas
vilja böja sig för hans, hade han småningom låtit sin
själf-tillit öfvergå från manligt lugn till föraktfullt of vemod,
och om han än fortfarande hade sitt folks förtroende och
tacksamhet, icke var den Bengt Palkenstern, som med sitt
försmädliga leende suttit och lyssnat på de unga herrarnas
berättelser om Ester Hermanson, icke var han längre före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
