Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan någon komma med en sådan befängdhet! Jag, som
sannerligen aldrig sett en kvinna, som jag skulle vilja ge
mitt namn, jag skulle vilja gifta mig en... en... ha...
haha... det är en löjlighet, sannerligen är det icke rent
af löjligt...»
Han skrattade föraktfullt, under det han gick af och
an i sin salong och idisslade häftiga bevis mot påståenden,
som ingen annan än han själf haft.
Men under det han gick där och jagade upp sig till
ett slags enfaldigt raseri mot Ester, smögo sig i stället
andra motsatta känslor öfver honom. Hon, som han ville
drifva bort, kom hämnande och snärjde hans tankar med sin
skönhet liksom i ett doftande rosensnår. Han tvangs att
tänka på henne, ej, som han ville, med en flyktig beundran,
utan med kärlekens häftiga, smärtsamma längtan; liksom
af en sugande kraft drogs han bort just till den strömfåra,
hans stolthet förbjöd honom att befara. Hennes bild dök
oupphörligt upp för honom, än bakom hans axel, än midt
framför honom, än leende, än rodnande, än med den lilla
bekymrade allvarsmin, som gjorde hennes barnamun så
tjusande och lade en så fint tecknad skugga öfver hennes
vackra panna; hennes stämma ljöd omkring honom som
smekande melodier, hennes rörelser vaggade i luften som
jämna, gungande rytmer. Hela hennes varelse böljade
omkring honom, guldskimret i hennes hår, glansen i hennes
ögon, läpparnas djupa purpurfärg... han tyckte att han
liksom försjönk i den solljusa vågen af hennes blickar och
leenden...
På natten kunde han ej sofva. De hemlighetsfulla djup
han skyggt gömde i sitt inre, dessa djup af längtan och
tankar, som bildade en så skarp motsats till den kalla,
högmodiga Bengt Falkenstern världen kände, hade kommit
i rörelse, och emedan detta skedde så sällan, emedan där
nere i de dunkla djupen nästan alltid härskade ett doft
lugn, blef skakningen honom öfvermäktig. Fram emot
morgonen inslumrade han, men vaknade nästan genast vid att
han tyckte Ester stå midt i rummet. Hon liknade en staty,
hon var helt och hållet hvitklädd, och ett skimmer af ljus
omgaf hennes hår likt en gloria. Sömndrucken och half-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
