Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon förmådde säga med barnsligt klagande tonfall. Och
ändå tyckte hon att hennes inre ville sprängas af
upproriska motsägelser.
»Det står i alla fall i bibeln, att en hustru skall öfverge
mor och far och blifva när sin man,» sade Bengt med
föraktfullt lugn, »det löftet gaf du också vid altaret. Har du
redan glömt det?»
»Bengt!» utbrast Ester, och tårar af harm och smärta
stego henne i ögonen, »hur kan du säga något sådant?
Vet du ej att du är den förste för mig — har jag icke
för dig lämnat mamma, hvars enda jordiska glädje jag var.
Men du skulle väl inte ens vilja att jag vore så... en så
dålig dotter, att jag öfvergåfve henne i mitt hjärta?»
»Det har jag aldrig någonsin begärt!» utbrast Bengt
häftigt. »Hur du förvränger mina ord på äkta kvinnomanér!
Jag har helt enkelt velat skaffa din mor och moster en
sorgfri ålderdom och bespara dig själf obehag och slitningar.
Något annat har jag inte sagt eller gjort, allramint har
jag begärt något så enfaldigt, som att du skulle öfverge
henne i ditt hjärta. Ni kan ju korrespondera, och du kan
ju hälsa på henne. -Jag gör affärsresor till Stockholm flere
gånger om året, då kan du ju följa med, om så passar.
För öfrigt, ni får naturligtvis bestämma själfva — men tro
mig, ni kommer att ångra er, om ni afslår mitt anbud.»
Bengt reste sig häftigt upp och började gå af och an
framför Ester, som satt tyst och blek, med den nedslagna
blicken envist fäst på händerna i sitt knä. Hans ansikte
var mörkt och mulet; om det var någonting han af skydde,
så var det motsägelser, och det förbättrade ej saken, att
dessa kommo från hans hustru. Slutligen gick hfin bort
till aktern och lät blicken följa de grönskummiga vågornas
rörelse och fiskmåsarnas hvita vingar, under det han tog
fram en cigarrett och började röka.
Ester satt en stund orörlig kvar på bänken; ett par
gånger såg hon bort till Bengt, men då han ej rörde sig,
steg hon upp och gick ned i hytten.
Inkommen dit, kastade hon sin hatt på bordet, sätte äig
i en af sofforna, gömde ansiktet i händerna och försökte
reda ut sina tankar och känslor. Men hennes inre var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
