Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bli så ljust för dig... Är det då en skam att vara
fattig... att ha försakat och älskat och arbetat som du?...
O, hur kunde han vilja skilja oss åt... jag, som just nu
skulle göra dig så lycklig... Bengt... Bengt... nej, det
kan inte vara så... det är inte möjligt... kanske...»
Och då hon legat så en stund och låtit sina tankar
flyga af och an kring samma föremål, inträffade det som
alltid brukade hända, då hon som barn efter någon
ledsamhet gråtit sig trött: hon somnade. Och under det hon
sof, försvunno ur hennes drag de spår isvindarna från
lifvets sorger nyss plöjt däri; kinderna återfingo sin skära
färg, munnen öppnade sig till ett halft leende, hon sof
som ett barn med den djupa hvilans lycka öfver sina drag...
Emellertid satt Bengt fortfarande däruppe och rökte och
läste tidningarna. Det häftiga missnöje han först känt,
då han hos Ester stötte på ett oyäntadt motstånd, lyckades
han snart jaga bort, viss som han kände sig att förr eller
senare bli den segrande. Han tyckte i allmänhet icke om
att länge bibehålla obehagliga intryck och stämningar: hans
vilja var så kraftig, och han var ända ifrån barndomen
så van att i alla förhållanden framtvinga det som var honom
behagligt och kasta undan allt som verkade motsatsen,
att han äfven i sin känslovärld följde samma metod. De
minnen och tankar, som plågade honom, dref han
hänsynslöst undan eller pressade ned i själens djup och framtvang
med ett slags despotisk själfsuggestion den osammansatta
känsla han för tillfället ville hängifva sig åt.
Då han slutat tidningarna, gick han en stund och
pratade med kaptenen. Svenska landet framträdde nu
tydligt, efter beräkning hade de ej mer än en halftimme till
hemorten; han tyckte nu, att det kunde vara på tiden att
uppsöka Ester och underrätta henne om att de snart voro
i Sverige.
Ester väcktes ej af Bengts inträde i hytten; den starka
sjöluften, tröttheten, sinnesrörelsen, maskinens söfvande
stampningar hade invaggat henne i en djup sömn.
Bengt stod en stund framför soffan och betraktade
sin hustru; hennes ljufva skönhet, ännu mera stegrad genom
sömnen, tycktes honom som en syn ur drömmens eller sagans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
