Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värk, men att en hel natts sömnlöshet och grubbel och
kväfda tårar voro anledning till att hon ej mådde bra.
Strax efter middagen, så snart Bengt gått in i sitt
rum för att röka, skyndade sig Ester bort till modern.
Hon föresatte sig på vägen att ingenting säga, att visa
sig glad och nöjd — men då hon låg omsluten af moierns
armar, då hon kände hur modersömheten svepte sig kring
hennes själ som en upptinande värme, då brast
själfbehärsk-ningen, och tårarna började strömma.
Fru Hermanson sade ingenting, hon lät Ester gråta
ut och smekte blott lugnande hennes kind och hår.
Då Ester torkat sina tårar, kände hon emellertid, att
hon måste ge modern en förklaring på dem. Men hon
gjorde det så försiktigt hon kunde, hon omtalade icke Bengts
förslag om en flyttning till Stockholm, ty hon ville ,ej
nedsätta honom i moderns ögon och ej onödigtvis såra henne.
Med bibehållandet af själfva grundsanningen framställde hon
som orsak till sina tårar Bengts despotiska lynne, som mer
och mer framträdt, det svåra i att uppbära sin ställning som
hans hustru, alla de gamla tjänarna därhemma, som ingåfvo
henne verklig förskräckelse, o. s. v. Fru Hermanson sökte,
tvärt emot sin öfvertygelse, att försvara Bengt och sade
henne, att de gamla tjänarna säkert skulle bli henne till nytta,
så ung och oerfaren som hon var, om hon blott ställde sig
klokt med dem. Och när de så en stund spelat sin lilla
komedi med hvarandra, gingo Esters tårar öfver i leenden,
och snart var det som om alla bekymmer försvunnit, så
nöjd och lycklig såg hon ut, där hon satt vid moderns sida
och berättade om sin resa och allt emellanåt af bröt sitt
prat med en barnsligt öm smekning.
Ester glömde sig så länge kvar hos modern, att då hon,
brådskande och orolig, kom hem, hade klockan redan slagit
nio. Hon blef helt förskräckt öfver sitt slarf och lofvade sig
själf, att det aldrig skulle upprepas. Emellertid syntes
Bengt icke till, kanske han också hade »slarfvat»; i
förhoppning därpå gick hon och satte sig i salongen,
bläddrade i ett album och kände sig outsägligt bortkommen och
främmande i det hem, som skulle bli hennes. I öfver en
halftimme väntade hon Bengt, så ringde hon på- betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
