Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framlägga sitt program och lyssnade med en uppmärksamhet
och en ödmjukhet i miner och åtbörder, som försatte
vederbörande i det bästa lynne. Men sedan, då hon inhämtat
tillräckligt med fakta, som hennes snabba uppfattning och goda
minne genast förvandlade till dyrbara kunskapsskatter,
öfver-tog hon diplomatiskt ledningen af det hela, satte ihop nya
kombinationer, som hon gjorde lika originella som
vetenskapligt korrekta, och förstod att på ett obeskrifbart sätt peta ned
mamsell Charlotte från den tron, hon nu i så många år
innehaft i Bengts hus, och själf intaga hennes säte. Mamsell
Charlotte blef stel af häpnad; hvad betydde allt detta, hvad
var det för en lejonklo, som så oförmodadt stack fram?
Mamsell Charlotte drog fram hela sin arsenal af kulinariska
kunskaper och erfarenheter för att tillintetgöra fienden, men
till sin gränslösa förvåning mötte hon för första gången hos
Ester fru Falkenstern, på hvilken hennes finaste och
hvassaste vapen ej beto. Något yttre nederlag led visserligen
ej mamsell Charlotte; det var ju hennes kunskaper, som lagt
grunden till middagens framgång, men att hon lidit ett inre,
därom fanns intet tvifvel. Och att Ester efter denna
tilldragelse stigit i hennes aktning, det kunde man förstå däraf,
att mamsell Charlotte, som hitintills kallat Ester »snäll och
beskedlig», efter den minnesvärda sammandrabbningen alltid
karakteriserade henne med de välvilliga adjektiven »elak, snål
och trätlysten».
Middagen gick emellertid med glans; de främmande
gästerna beundrade allt hos sin svenska kollega, icke minst
hans unga hustru, hvars skönhet de ägnade en på samma gång
liflig och vördnadsfull hyllning. Bengt var vid ett strålande
lynne. Just så ville han ha sin hustru, ett föremål för allas
beundran — och i hennes hållning ville han se just detta
lilla reserverade drag, som hvilade öfver Esters glädtighet och
som så väl anstod fru Falkenstern. Hvad betydde nu hennes
fattigdom, hennes tarfliga härkomst? Dem hade han glömt i
stundens feststämning, vid glasens klang, vid åsynen af den
tjusande unga kvinnan framför honom...
Det var bara Ester, som icke glömde, som kände nästan
hat, då hon mötte hans kärleksdruckna, förtjusta blick.
På aftonen, då gästerna aflägsnat sig, drog Bengt Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
