Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste ju mitt öde utveckla sig, till denna punkt var
det jag dxefs.»
Ester hade så länge hört spökets tassande omkring
henne, att när det nu i nattens tystnad skarpt och tydligt
hviskade det förfärliga ordet i hennes öra, och hon gaf sig
frestelsen i våld, var det henne blott, som om ett stort,
efterlängtadt lugn glidit genom själen och vaggat all smärta
till ro.
Timme efter timme satt hon och lyssnade till hvad
denna fruktansvärda och dock så välkomna nattliga gäst
hade att förtälja henne. Det var lockande ord om hvila
och stillhet, om en djup, oafbruten ro, som ingenting kunde
störa... Den berättade dödens svårmodfga sagor för henne,
den målade evighetens frid öfver ett blekt, sofvande ansikte,
den hviskade så drömmande hemlighetsfullt, att hon
skakades af ljufva rysningar, om lindarnas sus och fåglarnas
sång på kyrkogården, där de lyckliga döda sofva och ej
mera känna lifvets kval och missräkningar... Men i graf vens
stillhet hör hon kväfda snyftningar, och en mörk skugga
faller på kyrkogårdens solbelysta sandgång, och ögon, som
varit hårda och kalla som stål, glänsa milda af tårar...
Det är kärleken som lefver upp i’ döden... det är ångern,
som ger lif åt glömda ungdomskänslor. Och hon förlåter
allt — då man är lycklig, förlåter man så gärna... i
försoningens milda stämning upplösas alla missljud... Och
hvem är lyckligare än den som evigt sofver? Hvilken
för-sonare finnes, som liknar ’döden?
Ja, döden skulle lösa tvånget, döden skulle återge hvad
lifvet tagit... en djup sorg skulle böja hans hjärta, och
då han sörjde och saknade, skulle han åter älska...
Hon hade ingen stor uppgörelse med lifvet. Hon skref
afskedsbref till två af sina barndomsvänner och ett bref
till Bengt, så besökte hon några fattiga, åt hvilka hon gaf
allt hvad hon ägde af penningar, och sedan ansåg hon sig
beredd till det fruktansvärda steget.
Alltifrån det ögonblick, själfmordstanken gripit henne,
hade hon ej känt någon tvekan; hon måste dö, emedan
hon ej kunde lefva, det var den enkla slutledning hon
uppställde och följde. Mörkret omkring henne och inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
