Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjänat det! Jag hoppas tvärtom, att jag med Guds hjälp
skall göra dig lyckligare, än du någoinsin varit. På
spillrorna af vår krossade lycka skall något nytt uppbyggas,
kanske inte så skönt och svärmiskt, som vi en gång tänkt oss
— men i stället något som alltid varar...»
»Spillrorna!» högg Bengt in, och det kalla föraktet
i hans röst skiftade till het vrede, »det vill säga du har
hitintills endast varit olycklig? Det är glada och
upp-lifvande nyheter du kommer med...»
»Ja, Bengt, jag har varit så olycklig en kvi(nn,a kan
vara... jag har varit så sorgsen och trött, att jag hatade
lifvet... mitt hjärta har blödt, tills det ej mera kunde
blöda...»
»Du är ju vansinnig, Ester, hvad i all världen har du
haft att sörja öfver?...»
Ester lutade hufvudet i handen och såg framför sig med
en sorgset drömmande blick.
»Kommer du ihåg hur du var emot mamma?» sade hon
slutligen med låg stämma.
»Mot din mor? Ja, det minns jag fullkomligt. Jag
minns att jag alltid var vänlig och artig emot henne, att
jag bjöd henne till mitt hem och att jag ville draga försorg om
hennes ålderdom, fastän hon var nog älskvärd att betacka sig
för mina erbjudanden. Så att det kunde väl inte vara någon
anledning till sorg?»
Det klack till i Ester. Hon erinrade sig hur hon en
gång ljugit för Bengt, och hon kände att hon nu måste
omtala det.
»Först och främst vill jag säga dig, Bengt, att det
ej var mamma, som afslog ditt erbjudande. Jag omtalade
det aldrig för henne...»
»Du ljög således, när du sade att du gjort det?»
»Ja. Tanken att du kanske skulle tvinga mig att framföra
ett förslag, som, det visste jag, skulle såra mamma, eller
ännu värre själf framföra det, gjorde mig så rädd, att jag
knappast visste hvad jag sade. Du hjärtskrämde mig, som
du så ofta gjort...»
Bengt svarade ej; han gaf Ester en föraktfull blick,
ryckte på axlarna och vände sig bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
