Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så, Bengt, fortsatte Ester, »vet du Uka val >om jag,
att du i själfva verket ingenting liögre önskade än att bli
af med stackars mamma. Man kan ju säga h/ad man
vill, man kan använda en mängd granna fraser för att dölja
sanningen, det har i allmänhet varit din taktik — men
sanningen var, att du hänsynslöst ville skicka bort mamma,
därför att hon var för tarflig...»
»Nu ljuger du igen, Ester!» afbröt Bengt >ch slog
handen i bordet, »hvad du kallar hänsynslöshet vai i stället
finkänslighet, jag visste hur många obehag både du och
din mor skulle få genom er olika samhällsställring, och
dem ville jag bespara er, fast du aldrig förstod nig, utan
vände allt till ondo. Och att jag inte är alldeles likgiltig
för sådant som börd, rikedom och bildning, det fir du
ursäkta mig, jag är i det fallet åtminstone inte säirre än de
flesta människor...»
»Du visste hur gränslöst jag älskade min mor.» fortfor
Ester, utan att ge akt på hans sista ord, »och du visste,
att just sedan jag kommit i en så lycklig samhällsställning,
skulle det bli min största fröjd att göra lifvet gladt för
henne. Du visste, att om hon skickats bort, därför att hon
var besvärlig för oss, skulle hon ha dött — och for resten
jag också...»
»Nej, ursäkta mig, det visste jag inte. Att dt älskade
din mor, det såg jag nog, och det fann jag både naturligt
och vackert, men den sjukliga, uppjagade passion du hade
för henne, den förstod jag inte förrän senare. Jag trodde
att du var en normal kvinna, Ester, en som kunde äska först
af allt, men det var inte så, det är bara ditt ltseende,
som är en kvinnas — under det är tomhet... tonhet och
halfgalna fantasier...»
»Bengt, du är orättvis emot mig! Jag älsrade dig
så högt en kvinna kan älska — du var min hjälte, nit t ideal
— min Gud, ty jag hade ingen annan då, Men du krossade
inte bara mitt hjärta med din hårdhet, du krosside hela
min varelse, hela min personlighet. Du begärde att jag
inte skulle ha en egen åsikt, knappast en egen tanke.
Allt skulle gå upp i dig, i mina nya förhållancbm. Jag
skulle vilja allt hvad du ville, äfven om detta var någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
