Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting för mig motbjudande och sårande. Men du begärde
något orimligt. Du glömde en sak: att, hur obetydlig
jag-var, var jag dock mig s j ä 1 f, inte bara en del af dig eller
ett eko af dina åsikter. Hur anspråkslös min personlighet
var, ville jag dock hellre vara den helt än en del af
någon annan. Men det förstod du aldrig. Du ville, att
Ester Hermanson skulle utplånas, den fattiga modistens dotter
skulle försvinna, och endast fru Falkenstern finnas kvar.
Men det gick jag inte in på; jag ville just alltid
för-blifva Ester Hermanson, min fattiga, ringaktade mors dotter,
fast jag var den rika firade fru Falkenstern... Detta var
min styrka, som icke ens din vilja kunde böja... Men
jag var nära att duka under i striden, jag höll på att gå
förlorad, ända till dess jag fann Kristus och genom honom
återfann mig själf...»
Bengt hade hela tiden betraktat Ester med en försmädlig,
hånande blick.
»Af hvilken nutidsprofet eller profetissa är det du lärt
dig de där rörande omsorgerna om ditt ’jag’ och din
’personlighet’?» sade han, då Ester tystnade. »Men nu vill jag
också hålla ett litet föredrag, nu ska vi uppvakta m i n
personlighet en stund. Du skall få höra hur jag anser
mig ha blifvit behandlad under denna tid, då du gått och
spelat martyr för dig själf. Du tror kanske, att det var
en ringa sak för mig att komma därhän, att jag erbjöd dig
min hand och öfvervann allt inom mig, som sade nej därtill.
Men nu skall du få veta, hvad jag skulle ha förtegat för
en god och kärleksfull hustru: att det var den svåraste
strid jag haft att utkämpa, och att endast det, att min kärlek,
som du så öfverlägset sett ned på, var så stark och ren
som den var, gjorde att jag kunde öfvervinna mig och erbjuda
en modehandlerskas dotter min hand. Jag kunde ha
handlat annorlunda mot dig, jag kunde ha lekt med dig,
jag kunde ha vunnit ditt hjärta och öfvergifvit dig...
Men jag besparade dig allt detta, emedan jag älskade dig
högre än min stolthet — och det vill säga mycket.
Jag-gaf dig ett namn af gammal adel, jag gjorde dig till en
af de rikaste kvinnor i Sverige, jag öfverhopade dig med
kärleksbevis, jag erbjöd din mor ett frikostigt underhåll,
7. — De osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
