Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lille Sven blef tyst, fördjupade sig i betraktande
af riddaren, strök med sitt finger öfver hans hjälm och
svärd och tänkte en hel del underliga tankar. Genom hans
dunkla, blåtöckniga morgondrömmar sväfvade syner från
striderna på lifvets okända landamären likt tjusande
sago-stämningar, som grepo djupt in i hans lilla barnasjäl och
fyllde den med toner, hvilkas eko aldrig skulle förklinga...
»Mamma,» utbrast han och vände sig mot modern med
tindrade ögon, »då Sven blir stor, vill Sven också rida ut
för att strida?»
»Det är det gamla riddareblodet, som rör sig i honom,»
sade småleende Bengt, som stod bakom och lyssnade till
Svens prat.
Men Ester tänkte: »Det är mina böner som gå igen
i hans tankar, mina böner att han skall bli en kämpe för
det goda och rätta, för Guds rikes tillkommelse...»
Så var det alla de sånger och visor Eister brukade
sjunga, som spredo sitt glädjeskimmer öfver Svens
barndom. Äfven bland dem hade han sina utvalda favoriter,
som han aldrig tröttnade att höra. Den, ena af dessa var en
liten »Morgonvisa», och ined den hade han sitt särskilda
knep. Det hände allt emellanåt — med vissa uppehåll,
ty Sven ville på samma gång ha omväxling i sina
estetiska njutningar — att »Gucka» vid Jialf åttatiden på
morgonen, det för Svens uppstigning bestämda klockslaget, kom
in till Ester, som hade den lilla svagheten att gärna sofva
länge om morgnarna, och, sedan hon lyckats »titta» henne
vaken, sade med ett bekymradt tonfall: »Jag vet rakt inte hur
det är med Sven, jag får honom inte vaken, han bara sofver
och sofver...»
Ester smålog; hon kände till innebörden i detta
meddelande.
»Ja, det är väl bäst att jag kommer in då,» sade hon
och sträckte på sig.
»Ja, det blir nog bäst det,» svarade Gucka utan att
rubba den bekymrade min, lille Sven med mycken
noggrannhet låtit henne instudera, »han är ju så envis, den gossen!»
Ester steg upp, satte på sin morgonrock och gick in i
barnkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
