Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där låg nu Sven i sin bädd, och morgondagern drån
fönstret lyste öfver hans lilla välmående person med den
röda, varma kinden, som han stödde mot sin knubbiga arm.
Han tycktes sofva djupt, men en vi’ss anergi i sättet att
knipa ihop ögon och läppar förrådde, att det icke stod så
alldeles helt till med denna sömn. Då Ester kom in, rörde
han sig emellertid ej, utan drog blott djupa och
betydelsefulla andetag, under det att Ester satte sig på sängkaten
och småleende betraktade honom. Hon tyckte sig se, hur
den skälmska blicken lyste genom de slutna ögonlocken,
och hur det återhållna leendet darrade kring hans läppar som
solens strålar på små vågbrytningar. Så började hon sjunga:
»Solen skin’ på våra kyrketak,
och göken gal i våra ängar.
Kära du, min lilla ungersven,
du sofver alldeles för länga.»
Just då Ester sjöng de sista orden, öppnade Sven hastigt
ögonen, klara och mörka som två små skogssjöar, gaf till
ett skrik af förtjusning och slog armarna kring mammas
hals. Så hoppade han storskrattande upp i sängen och
tillkännagaf med ljudelig röst för sin omgifning:
»Nu ä’ unga Sven vaken,!»
Den andra älsklingssången, en liten visa om fyra möss,
som dansade, »så att hela jorden gungar», gjorde lille
Sven utom sig af glädje. Genom barnafantasiens trollglas
såg han hela den vidunderliga- synen: de fyra mössen,
sagomössen, som ingen någonsin sett och som inte alls liknade
någonting som fanns, svänga och dansa rundt, såsom
hvar-ken möss eller människor kunna göra; allt större och större
bli de, de växa ända upp i himmelen, de trampa på hela
jorden; slutligen börjar också jorden svänga, det mullrar och
bullrar i den, när mamma till sist med en väldig kläm
ropar: »Bing, bång»! Då tycker lille Sven, att jord och
himmel och han själf och mamma och allting snurrar rundt.
Och han är alldeles yr i hufvudet af förtjusning, och han
hoppar och sprattlar och glittrar och skrattar, som om alla
lifsglädjens toch munterhetens andar vore lössläppta
omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
