Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaken låg djupare, så mycket mer som han aldrig kom
tillbaka, utan sökte lektorat på annat håll.
Småningom sjönk denna sorgliga tilldragelse ned i
glömskans vågor, bilden af den unga flickan, som försvunnit i
decembernattens snöstorm, bleknade i ett allt fjärmare
perspektiv. Men minnet af hennes förförare lefde kvar i det
allmänna medvetandet som en ful, mörk fläck, och ännu
många år, sedan han lämnat staden, kunde det hända,
när någon gång en idéförbindelse förde tankarna till gångna
tider, att bilderna ur Lina Fälts tragedi frammanades, att
gamla uttydningar och kombinationer på nytt korsade
hvarandra för att till sist alltid sluta med det vanliga: »Ja, det
var en af de vidrigaste historier vi varit med om.» Men
annars var alltsammans förbi och glömdt liksom Linas graf
därute på kyrkogården, där ingen torfva grodde, och
där modershanden för längesedan slutat att lägga några
blommor.
Dock, det som är glömdt är icke dödt, det som sofver
i årens sömn har ännu lif och kan väckas igen, väckas af
smärterop, af rop på rättvisa och försoning, som utan ljud
stiga upp ur krossade hjärtedjup, ur ensamma, förgätna
grafvar.
En förmiddag, då Ester och Bengt åto frukost, och lille
Sven — nu en »stor» gosse på sju år -— som satt emellan
dem, afåt sin portion välling med djupt allvar och tydlig
medvetenhet om tidens vikt, sedan man blifvit skolgosse,
sade Bengt med ett tvärt tonfall, som vittnade om, att han
en lång stund tänkt på hvad han ämnade säga:
»Jag har haft en mycket obehaglig dröm i natt. -Jag
tyckte att jag såg Åke Henning stirra på mig med sina
dystra ögon, och hvar jag gick, kom han oupphörligt efter
mig och stirrade på mig. Du ska få se, att han är död,
Ester, sist jag hörde om honom var han mycket sjuk. Han
har ju varit eländig alla de här åren, senaste tiden har
han tillbragt i Davos...»
»Stackars Åke,» svarade Ester tankfullt. Därefter
till-lade hon: »Jag liar också haft en underlig dröm i natt.
Jag tyckte, att jag gick nere vid hamnen, men den var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
