Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute och han sade, att de fått bref om hans sista stunder,
och att han skickat en hälsning hem, att han dött lyckligare
än han lefvat...»
Allt ifrån det ögonblick, Bengt läste Åkes dödsannons,
fasthöll honom som en fix idé den föreställningen, att nu,
när Åkes ande lämnat kroppen, när han ej mera var bunden
af jordiska löften, skulle han skynda att fullborda sin hämnd
genom att på något öfvernaturligt sätt slunga ut den
hemlighet, han så länge bevarat, och ställa Bengt som en
försvarslös brottsling inför hustru och son, inför hela
samhället och på så sätt i döden krossa en förhatlig rival,
som han ej kunnat nå i lifvet. Det var ju en halft
van-sinning, förvirrad tanke, född af upphvirflande samvetskval
och framspringande minnen, men den släppte honom ej,
den satt som ett spöke vid hans sida, den föll som en
hemlighetsfull skugga öfver allt hvad han tänkte och sade. Han
var till mods som den som går och väntar på någon olycka,
som hvarje afton lägger sig med den tanken: hur skall det
vara i morgon kväll? Han kände det, som om hans öde
varit oslitligt knutet vid Åkes, och att liksom dennes öde
nu nått sin fullbordan, så måste hans också nå sin —
fast på annat sätt.
Han blef därför icke öfverraskad, han blott fylldes af
ett ångestfullt raseri, då han ett par .månader efter Åkes
död en morgon öppnade en honom tillsänd tidning och i den
läste hela den gamla historien framdragen och sig själf,
om än ej med tydliga ord, dock på ett fullkomligt
genomskinligt sätt utpekad som »bofven» däri. Ester var inne
i rummet, då han läste, han måste således lägga band på
sig, vek lugnt ihop tidningen, tittade litet i en annan, steg
så upp och gick in till sig utan att visa någon annan
sinnesrörelse, än att han var myckjet blek.
Inkommen i sitt rum, läste han ännu en gång igenom
artikeln. Den var skrifwen i en bitter anklagande ton;
Bengt framstod där icke blott som en usel förförare —
historien om den stackars flickans död var berättad på ett
pinsamt gripande sätt — utan äfven som en feg skälm,
som under åratal låtit en annan bära skuldien för sitt
brott och själf, stödd på sitt namn och sin rikedom, uppträdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
