Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hör att borgmästarinnan icke är närmare
frälsningens hemlighet än den största brottsling i något af
våra fängelser.»
»Hvad eller hvem berättigar konsuln till en så hård
och hjärtlös dom?» frågade borgmästarinnan med skälfvande
läppar.
»Det är inte jag som dömer,» svarade Bengt på samma
lugha sätt, »det är Guds eget ard. Det står skrifvet: ’Den
som har sonen, han har lifvet, men den som icke har
sonen, han är redan dömd’...»
»Och hvem vågar afgöra om man ’har sonen’ eller ej?
Hvem vågar djärft och öfvermodigt säga: ’J a g„ jag har
Honom, i mitt hjärta lefver hans heliga person, jag, jag
,är ett uttryck af den renhet, som fanns hos honom?’ Ingen
annan än en högmodig dåre säger så. Den kloke och
ödmjuke vet att om det gällt att i sanning visa sin tro på
Mästaren, hade han kanske icke en gång varit en Nikodemus,
som vågat komma till Jesus om natten ... Och ännu mindre
må vi döma om andra... Hur kan konsuln se in i mitt
hjärta, hur kan ni veta hvad som rör sig där? Tror
ni inte att där kan finnas kärlek till Gud och människor,,
kanske äktare än hos dem som ständigt pladdra därom
och föra gudligt tal på sina läppar?»
Bengt gjorde en liten öfverlägsen handrörelse mot
borgmästarinnan och svarade utan att förändra sin för den
hetsiga motståndarinnan retsamt lugna ton:
»Det gifves tvenne tecken, efter hvilka vi äga rätt
att döma hvad som rör sig i människans hjärtai, nämligen
hennes läppars bekännelse och hennes yttre lefverne. Så
gifves det ock ett tredje: kärleken till själars frälsning.
Men jag har aldrig hos borgmästarinnan sett eller hört
talas om några af dessa tecken, som tyda på en ny
skapelse i själen, lika litet som hos mig eller hos någon
annan, innan Herren Jesus fått upplysa oss om vårt
själs-fördärf och lösa oss ur syndens bojor ...»
»Konsuln dömer ensidigt, trångbröstadt...
opsykologiskt,» utbrast borgmästarinnan häftigare och häftigare, »tror
ni att man rullar på spårvagn till Guds rike? Tror ni
inte, att sätten äro mångahanda efter hvars och ens olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
