Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pannan och de stora ögonen, som med sin djupa blick
oafbrutet fixerade de talande.
Redan då Sven var helt liten, tog Bengt honom med
sig ut till Vånge, gick omkring i verkstäder och
brädgårdar, beskref för honom de stora utskeppningarna, lät
honom vara med om brädsågningen, om »utslag»,
Lancashire-smide m. m., allt för att i tid sätta honom in i och bereda
honom för hans lefnadskall. Ty icke ett ögonblick föll det
Bengt in, att icke Sven skulle gå i de fotspår, som far
och farfar och farfarsfar trampat; han var född att sköta
affären på Vånge liksom en kronprins är född tilil
kungakronan.
Sven var mycket road af dessa Vånge-besök, men på
■sitt sätt. Hans ansikte förrådde en oroande likgiltighet,
när fadern beskref för honom maskinernas och sågarnas
detaljer, och icke förr hade han hört namnen på de olika
delarna, än han glömde dem. Det var tydligt, att han
icke hade ett spår till mekaniker eller affärsman i sig. Men
han tyckte mycket om, isynnerhet sedan han blifvit äldre,
att på egen hand ströfva omkring i brädgårdar och
verkstäder, att prata med arbetarna, se arbetet ifrån deras
synpunkt och sätta sig in i deras förhållanden. Han hade då
alltid med sig en liten bok, i hvilken han antecknade fakta
eller sådana yttranden af arbetarna» som synts honom
karakteriserande, och sedan på natten, då han slutat sina studier,
satte han ihop en uppsats i nationalekonomi eller
arbetarfrågan, som vid »Auroras» nästa sammankomst blef
inledningen till en diskussion i något af dessa ämnen. Eller
ock, om någon af hans själs finaste strängar kommit i
dallring, skref han en dikt, som först upplästes för modern,
och sedan, ifall hon gillade den, för kamraterna.
Men Bengt lyckades aldrig afvinna Vånge något, som
tog grepp i Svens fantasi. Sedt genom faderns glasögon
och under det, om ej fullt förstådda, dock instinktlikt kända
trycket af fordringar på den blifvande arbetschefens
duglighet och intresse, blef det för Sven tråkigt alltigenom.
»Vet du, Ester,» sade Bengt en dag med bekymrad min,
»jag fruktar att vi misstagit oss på Svens begåfning; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
