Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror, att när den en gång omsättes i lifvet, skall det visa
sig, att den är tämligen medelmåttig...»
Ester rodnade häftigt, I djupet af sin själ närde hon
den smekande fantasien, att Sven hade en lysande
begåf-ning, som en gång skulle bli hela hans land till välsignelse,
och nu träffade Bengts kritik så kall och hård hennes
modershjärta.
»Jag tror däremot alldeles tvärtom,» sade hon
af-görande, »jag tror, att han är ovanligt begåfvad.»
Bengt skakade på hufvudet.
»Vid hans år förstod jag mig på att sköta både masugnen
och sågen, och Sven är som den dummaste lärpojke.»
»Men, Bengt,» svarade Ester ironiskt, »det finnes andra
kriterier på begåfning än förmågan att förstå
brädgårds-affärer...»
Bengts ansikte mulnade.
»Det finns inga andra kriterier på begåfning än att
man begriper hvad man ser och hör omkring sig, men
Sven ser ut som om hela saken inte anginge honom, när
jag talar om Vånge och dess förhållanden...»
»Kanske han ej är intresserad af affärer?» vågade Ester
invända.
»Då beklagar jag honom,» svarade Bengt kallt, »att inte
intressera sig för det arbete, som skall och måste blifva
ens lefnadskall, är nog en af de största olyckor, som
finnas — näst den, att inte känna Gud. Vi skola hoppas,
att du misskänner vår gosse, Ester!»
Ester svarade ej, men en lång stund, sedan Bengt
lämnat henne, satt hon orörlig och stirrade framför sig med
en drömmande blick. Det föreföll henne som hörde hon
någonstädes ifrån ett ängslande, suckande ljud af aflägsna
stormvågor, som slogo mot hvarandra. Det var icke hafvet
— ty det låg klart och blankt i sommarkvällen — men hvad
var det då?...
En söndagseftermiddag, då Sven och Ester sutto i den
senares rum, Ester halfliggande på schäslongen, Sven
tillbakalutad i en gungstol, en af de få tillhörigheter Ester haft
med sig från sitt hem och som därför var gossens’
favoritplats, sade Sven plötsligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
